Studentlivskrönikör och statsvetenskapstuderande Isa Diamant känner en skräckblandad förtjusning inför tentaperioderna på Lunds tekniska högskola (LTH).
Jag kan avundas de som går på LTH ibland.
Inte för att de har den största nollningen – novischeri fick jag tillräckligt av under mina egna insparksveckor. Inte för att de springer runt i enhetliga, färgkodade overaller – jag skulle hellre klä mig i balklänning varje dag än att dra på mig en ovve om jag ska vara ärlig. Inte heller avundas jag att kunna handla, bo och festa uppe på campus – sådant gör jag mycket hellre någon annanstans än i skolan.
Det är plugget, eller snarare tentaperioderna, jag är avundsjuk på.
Jag har dundrat rakt in i ett tentaP.
Det är oktober 2017 och jag har just skrivit min första hemtenta i statsvetenskap. Den efterföljande maskeradfesten har precis tagit slut. Iklädd tigerkostym och med morrhår målade över kinderna trampar jag i sakta mak hemåt i gryningen. Från innergården ser jag att det lyser uppe i köket. Så bra, någon att äta nattamat med, tänker jag.
Men något är fel. Personen i köket har varken maskeraddräkt, ovve eller finkostym på sig. Han sitter i morgonrock med en kaffekopp i handen. En bok ligger uppslagen på bordet. Jag fattar ingenting – det är väl mitt i natten?!
Så slår det mig: jag har dundrat rakt in i ett tentaP.
Det kan låta konstigt att avundas dem som enligt ryktet pluggar hårdast av alla i hela Lund. Men i takt med att en efter en av mina ingenjörsstuderande korridorskompisar ansluter sig till lördagsfrukosten förstår jag att det är någonting jag går miste om. När jag går och lägger mig cyklar de tillsammans upp mot sin lilla tegelstad.
Allt stängs av två veckor i taget, fyra gånger om året på LTH. De studentdrivna caféerna på sektionerna, festerna och större inlämningsuppgifter sätts på paus ett litet tag. I stället skrivs så många tentor att salarna knappt räcker till.
Vi på Politices kandidatprogrammet får ingen paus från övriga livet när vi har tenta. Kurserna på de olika terminerna tenteras inte samtidigt och därför kan inte programföreningens kvällsföreläsningar, sittningar eller studieresor läggas så att de passar oss alla. En lugn vecka för mig, kan vara megastressig för någon annan i klassen.
På LTH är detta inget problem. Ingen blir ensam när allt stängs av, eftersom ingen ändå har tid att göra något annat än att plugga. Och ingen missar en kårfest, eftersom ingen sådan arrangeras. Jag tycker mig urskilja en gemenskap jag nog aldrig själv kommer att få uppleva i universitetssammanhang.
Så, hur konstigt det än må låta, är det med ett styng av avund jag går och lägger mig där på lördagsmorgonen
