Att vara utbytesstudent kan innebära vissa fördelar. Lundagårds skribent Nina Morby skriver om Erasmuskortets effektiva användning i skolan och på krogen.
I vanlig ordning anländer jag ganska exakt fem minuter efter utsatt tid till föreläsningen. I vanlig ordning var jag tvungen att knappa in föreläsningssalen i Google Maps och i vanlig ordning gick inte detta eftersom roaming inom EU funkar i teorin men ganska sällan i praktiken.
Hade detta utspelat sig hemma i Sverige hade jag troligtvis störtat in med hjärtat i halsgropen, börjat andas i fyrkanter och tänkt jättefula ord.
Men inte här. Som förvirrad utbytesstudent har Erasmus blivit mitt andra namn. Nästan varje person jag möter låter jag bli informerad om mitt tillfälliga epitet i syfte att erhålla ett slags outtalat fripass vad gäller allt från förseningar, vett-och-etikett till icke-existerande studentrabatter.
Att vara bytis innebär nämligen vissa fördelar. Dessa ”perks of being an Erasmus” uppmanar jag er att ta i anspråk innan ni levlar upp i integrationsstegen. Då kan de nämligen bli aningen mer svårmotiverade.
Det finns, i det stora hela, två huvudsakliga sfärer för inom vilka dessa förmåner ämnar utnyttjas: skolan och krogen.
Förutom att komma sent till föreläsningen fungerar mina stapplande engelskkunskaper (som jag såklart överdriver till min fördel) utmärkt för att slippa få en fråga adresserad till mig som jag 1) inte kan svaret på och 2) inte hörde. Om jag likväl skulle bli utpekad och förväntas yttra en bildad analys inom loppet av en hundradels sekund, kan jag alltid dra en omotiverad jämförelse med svensk politik och hoppas på det bästa.
Inget avvisande är så effektivt som ett avvisande på ett främmande språk
På krogen är dessa fördelar inte lika tydliga, men låt oss konstatera följande: inget avvisande är så effektivt som ett avvisande på ett främmande språk. Här i England räcker det med att lugnt och sansat börja prata på svenska om något långdraget (svensk politik fungerar även här) utan några andningspauser för att bli en persona non grata inom loppet av en tequilashot, om så önskas. På andra hållet fungerar såklart Erasmuskortet lika bra som isbrytare: ”Do you like Abba?”, ”How often do you visit IKEA?”, “Why on earth are there so many carpets here in England?” och så vidare.
Men som sagt, dessa fördelar har ett bäst-före datum. Att spä på sitt eget skuldberg utan att bemästra den brittiska accenten är väl ändå ett misslyckande för en utbytesstudent i England. Så därför gäller det att avsluta sin prenumeration på Erasmuskortet innan det blir en alltför bekväm överlevnadsstrategi, förslagsvis när referenserna till det svenska valet är inne på rond nummer tre.
Vissa knep kan dock få leva vidare. Som att prata om Abba. Och om det behövs: utan andningspauser.
