Studentlivskrönikör Isa Diamant har varit utan mobiltelefon i en vecka och sover bättre än någonsin.
Jag lämnar in min mobiltelefon på lagning. En vecka får jag räkna med att det tar, informerar expediten mig om. Först blir jag ställd – en vecka för att byta ut ett batteri? Ganska snabbt känner jag en sorts lättnad. Jag underrättar de som brukar vilja nå mig om att de får räkna med lite långsammare respons än vanligt.
Ett par dagar in på min nedkopplade vecka är frustrationen ett faktum. Meddelandena tar inte paus bara för att jag gör det. Jag är snarare mer stressad om dagarna än vanligt. Den röda ringen intill meddelandesymbolen på Facebook visar tvåsiffrigt var gång jag öppnar datorn. Jag känner mig jobbig, otillgänglig och ständigt ett steg efter.
Men om jag är stressad på dagen, mår jag desto bättre på natten. Hundvideos på Instagram i all ära men jag njuter av hur snabbt jag somnar om kvällarna utan mobilen vid min sida.
Med ständiga notiser, pling och uppdateringar är det svårt att komma till ro. Jag talar inte bara för mig själv, utan för en hel generation. Enligt ny statistik från Socialstyrelsen sover vi unga allt mindre, rapporterade SVT Nyheter tidigare i höst. En förklaring som ges i artikeln är just stressen som den oavbrutna uppkopplingen medför.
Sömnbrist leder till sämre inlärningsförmåga och koncentration. Instagram stjäl inte bara tid från oss in på småtimmarna, utan försämrar även vår koncentrationsförmåga dagen därpå. Vi går på universitetet för att plugga men sätter många gånger käppar i hjulet för oss själva.
Genom att sova mer har jag fått en större tolerans mot stressen.
Vad gör detta med vår fritid sen? Om studierna är ineffektiva, kanske vi behöver stanna i skolan en eller två timmar längre än planerat. När jag väl klivit ut från Eden och cyklat hem orkar jag ofta inte mycket mer än att… ta upp mobilen igen.
Allt eftersom de nedkopplade dagarna går, sjunker mina axlar. Jag må ha lika många bollar i luften som vanligt, men jag har mer sömn med mig till skolan än jag brukar.
När veckan närmar sig sitt slut är jag fortfarande brydd över den röda meddelandesymbolen när jag öppnar datorn. Jag känner mig fortfarande ett steg efter och som att jag är till besvär för andra genom att inte vara ständigt tillgänglig. Men det stressar mig inte längre. Genom att sova mer har jag fått en större tolerans mot stressen. #Cute_puppies i all ära men nu ska jag köpa en analog väckarklocka och lägga mobilen på laddning i köket.
