En dålig dag lyfter han 200 kilogram i knäböj. Nu satsar han på SM i styrkelyft. Lundagård har träffat 21-årige civilingenjörsstudenten Younes Chraibi Ottosson för att prata om motpoler i livet, stereotyper och om vad som händer med kroppen när man lyfter en vikt motsvarande tre vuxna personer.
Det är kväll när parkeringen vid löparbanorna på Centrala IP står tom på bilar och belysning. Ensamt skyndar sig några personer fram genom platsen innan de försvinner in i idrottshallen Bollhuset. Med händerna i jackfickorna och huvudet skyddat av uppdragna luvor är samtliga varse om kölden.
Det är i Bollhuset som studenten och styrkelyftaren Younes befinner sig. I gymlokalen står en robust och bredaxlad man i svart t-shirt och grå shorts. Han stiger fram och sträcker ut sin stora hand.
– Kul att ni kom. Jag är lite förkyld, så jag ska inte bära så tungt. Men jag tänker att 200 kilogram i knäböj blir bra, säger han.
Det var för några år sedan som Younes bestämde sig för att lämna handbollen. Han hade tröttnat på sporten och i stället börjat bege sig till gymmet. Så småningom får han veta att det finns en sport som heter styrkelyft.
– Jag testade och insåg att det var rätt schysst att kunna lyfta vikter inom en sport. Så jag fortsatte och fastnade till slut. Men ska jag vara ärlig tränar jag både för styrkelyftningens skull och för att må bra, säger Younes.
Han vänder sig om och går mot hörnet i träningslokalen. Där slår han sig ned på golvet och påbörjar sin stretching. Rummet liknar en gammal sliten boxningslokal. Tröttkörda maskiner står godtyckligt placerade bland ett överflöd av fria vikter. Det är högt i tak, ett matt trädgolv och väggar som skiftar i färg och material. Från högtalarna dånar musik ut och få personer är här. Uppvärmningen är ett viktigt led i prepareringen.
– Jag brukar värma upp i 20 minuter. Det är mest av förebyggande skäl. Dels för att få igång blodcirkulationen i musklerna, dels för att undvika skador, säger Younes.
Vid de här lyftnivåerna är jag helt fokuserad. Man kan säga att jag försvinner bort från jorden.
Efter stretchingen plockas det tyngre viktartilleriet fram. Kvällens pass består av knäböj och bänkpress – två av tre grenar inom sporten styrkelyft. Marklyften sparar han till en annan dag. Younes tränar fem dagar i veckan och har siktet inställt på att för första gången ställa upp i SM. Tävlingen är i vår. Kvalgränsen för hans viktklass ligger på 610 kilogram – en vikt som rymmer utövarens sammanlagda resultat från samtliga tre grenar inom sporten. Ett svårt men inte omöjligt mål.
– Nu tar jag träningsmässigt totalt 620 kilogram, men jag behöver nog en större marginal. Visst att jag redan är lite ovanför men sedan är det alltid tävlingsnerver och slumpen som avgör hur långt man går. Jag kanske inte hade fått en jättebra pallplats men jag hade i alla fall kommit med, säger Younes och skrattar.
Vid sidan av träningen studerar han till civilingenjör inom kemiteknik. Det är två vitt skilda sysslor. Å ena sidan läser han en väldigt teoretisk utbildning, å andra sidan utövar han en väldigt fysiskt påfrestande sport.
– Det handlar om motpoler i livet. Jag måste ha något som skiljer sig från min huvudaktivitet. Jag hade inte trivts bra med att bara plugga eller att bara träna. Det här är min gate away från studierna. Här kan jag slappna av samtidigt som jag tar i för livet, säger Younes.
Fyrtio minuter senare står han på andra sidan av lokalen och gör knäböj. Vikten ligger på 140 kilogram, vilket ger en indikation på dagsformen. Först därefter ökar han tyngden då risken att bli skadad är överhängande.
– Det finns en princip inom träning som säger att om man vill bli stark inom en sport, tar man och ackumulerar en massa bra pass utan att ha blivit skadad eller utsliten, säger Younes innan han ökar på till 180 kilogram.
Återigen tar han vikten lätt. Younes tar en kort paus och sätter sig på bänken bredvid stången. Han är 21 år, 195 centimeter lång och väger 110 kilogram. Plötsligt inger åldern, längden och den massiva kroppen respekt.
– Det finns några i min klass som gymmar men jag sticker ut i klassen eftersom jag är större och längre än de flesta. Jag kanske inte är stereotypen för hur en student inom kemiteknik ser ut, säger han och skrattar.
De senaste årens träningshysteri och jakten på det goda och hälsosamma livet märks såväl i träningslokalen som på utbildningen. Enligt Younes är det möjligt att de som pluggar en teoretisk utbildning, söker en fritidssysselsättning som är rena motsatsen. Själv har han sett det inom just styrkelyftning, tyngdlyftning och crossfit. Det är tre sporter som har ökat exponentiellt på senare år.
– Tittar du på i vilka yrkesgrupper det har ökat, har det ökat inom alla olika kategorier men definitivt på den teoretiska skalan. Alltså folk från ”nördiga jobb”, säger Younes.
Han berättar att det bara i Lunds Tyngdlyftningsklubb finns många ingenjörer som tränar och att det i styrelsen sitter fyra ingenjörer, inklusive han själv.
Precis innan Younes blir färdig med knäböjen, ökar han stångens belastning. Nu är vikten 200 kilogram. Två gymbesökare stannar upp för att bevittna händelsen. Younes vänder sig om och lägger stången precis under nacken. Han stampar hårt med fötterna mot golvet. Några höga andetag senare görs lyftet. Sakta sänker han sig innan han går upp. Han klarar det. Återigen utan märkbar ansträngning.
– Vid de här lyftnivåerna är jag helt fokuserad. Varenda muskel är med. Man kan säga att jag försvinner bort från jorden, säger han utan en enda svettdroppe på pannan.
Han har precis lyft en vikt som motsvarar tre vuxna personer. Men än är inte passet över för honom. Lundagårds fotograf behöver fler bilder.
– Jag lyfter 200 kilogram igen då! Så får ni er en bättre bild, säger Younes och återgår till stången.
Han lyfter och han gör det bra.
Younes Chraibi Ottosson
Ålder: 21 år.
Utbildning: Civilingenjör inom kemiteknik.
Förebild inom styrkelyft: Konstantīns Konstantinovs.
