Ett stående inslag i Lunds studentliv är teknologernas distinkta stil. Iklädda studentmössor med tofsar och ovvar i ett drygt tjog olika färger ses de i dag dra campus runt året om. Frågan är, hur hamnade overalltraditionen i Lund?
I ett inte alltför dammigt arkiv på Kårhuset rotar en arkivarie bland pärmar och protokoll. I brist på resultat vänder sig ovannämnda till sin datorskärm.
– Sedär!
Lätt triumferande visar han ett grynigt, svartvitt foto. På bilden syns en student iklädd teknologutstyrsel av okänd färg och med ett lättsamt leende som bara en oskyldig novisch kan stoltsera med. Funnen! En overall, även kallad ovve, det äldsta bildbeviset som hittas på Teknologkåren.
Året är 1986 och det är nollning. Svallvågorna från det revolutionära 1968 som präglat sjuttiotalet är förpassat till svunna tider. Enligt en före detta student, med civilingengörsexamen från år 1980, hade det studentikosa under 1968-rörelsen uppfattats som en smärre hotbild och den som öppet visade sig i teknologmössa på stan riskerade att få tofsen avklippt. Tiderna förändras och år 1986 omfamnas det studentikosa till fullo. Från nollningen två år senare, år 1988, finns det bildbevis på overaller i etablerade färgkoder snarlika dagens indelning i sektionsfärger.
I sann lundensisk anda ses Uppsala universitet som rival, men det är i Uppsala som våra tidigaste overallfossil kan grävas upp. På ett skivomslag från år 1966 visar en studentorkester upp rosa overaller framför Västmanlands-Dala nation och inte långt senare adopteras overallbärandet av Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. År 1980 delas ovven ut till nollor Lund, intåget är ett faktum.
I dag återfinns studentoveraller på i stort sett alla tekniska högskolor och fakulteter i Sverige. Den nationellt övergripande uniformen kan förklaras med goda rikstäckande teknologsamarbeten mellan studentföreningar eller av civilingenjörsutbildningarnas enhetlighet och ställning på den svenska arbetsmarknaden. Overallen blivit ett signum för teknologstuderande – alla vet att de finns men vem vet vad en ingenjör gör? Man vet att de bär ovve.
Lunds tekniska högskola (LTH) delas i dag in i elva sektioner och till var och en hör mellan noll och tre sorters overaller. Det innebär ett tidvis svårövergripligt system där de olika sektionerna har ansvar för sin egna overallreglementen fyllda med både instruktioner och undantag.
Exempelvis har doktoranderna vid LTH aldrig burit overall. A-sektionen, bestående av arkitektur och industriell design, bär inte overall utan svarta kavajer efter att ha stängts ner som sektion under 00-talets andra hälft. När sektionen återuppstår några år senare glömmer man att köpa in overaller och nödlösningen kavaj slår rot.
Brandingenjörernas svarta overaller är hela i jämförelse då de enligt legenden är av äkta brandskyddsmaterial och inte får klippas i. Att klippa i overallen är för övriga sektioner mer regel än undantag – under nollningen anordnas exempelvis ett utedisco där färgglada remsor av overaller byts sektionerna sinsemellan. Ett sista undantag är de heltidsarvoderade kårvalda som bär en speciell overall under sin mandatperiod – grå med hemmasnickrade bokstäver som ska stava ut identitet och post.
Tillbaka på Teknologkåren fortsätter arkivarien att beskriva overallen som en slags lekdräkt för diverse aktiviteter:
– Det startade som ett alternativ till “spyfrack”, förklarar han.
Det är inte helt långsökt baserat på allmänna hörsägner om simturer i sjön Sjön och diverse slaskgasquer. Och vad vore en korridorsfest utan en sunkig overall att spilla öl på?
