Det är Pridetider. Återigen snubblar statliga myndigheter över varandra i sin iver att basunera ut meddelanden om sitt deltagande i Prideparaden. Men självkritiken lyser med sin frånvaro, skriver Marcus Björk, ordförande vid studentföreningen Ateneum.
Den 4 juli annonserade föreståndaren för Malmö universitets polisprogram i Sydsvenskan, att ”den 20 juli deltar Malmö universitets nya polisutbildning för första gången i stadens årliga Prideparad”.
Det är inte första gången frågan huruvida offentliga inrättningar bör deltaga i Prideparaden är aktuell. År 2016 vägrade en soldat vid Livgardet att gå i Prideparaden med motiveringen att ”han inte har något emot själva Pride-firandet, utan det faktum att han betraktar det som en politisk handling”. Detta ledde till en anmälan från befälet som hävdade att deltagande var obligatoriskt. Dock konstaterade, inte helt oväntat, försvarets personalansvarsnämnd att Prideparaden utgör en ”sammankomst för opinionsbildning”. Med hänvisning till Regeringsformen fastställdes det vidare att en statlig arbetsgivare inte kan tvinga en arbetstagare att deltaga i en sådan sammankomst.
Denna gång gäller det också en statlig myndighet – Malmö universitet. Principen om att arbetsgivare inte får uppmana anställda att gå i Prideparad torde gälla även här.
Det finns alltid en fara när staten tar parti för opinionsbildare. I Putins Ryssland tvingas statligt anställda att aktivt uttrycka sympatier för det politiska partiet Enade Ryssland. Hur kan vi i Sverige kritisera den statliga repressionen mot opinionsbildande i Ryssland när de bara kan peka tillbaka och fråga ”Är ni bättre själva då? Stödjer inte er stat också opinionsbildande organisationer?” Vi mister vår trovärdighet om vi inte lever som vi lär.
Låt oss därför inte abdikera ett av vårt viktigaste vapen mot diktaturer – vårt moraliskt överlägsna samhällssystem (som förutsätter en opartisk stat). Det gäller inte bara att övertyga västerlänningar om att demokrati är bra – utan även att göra demokratin attraktiv för en skeptisk rysk befolkning som aldrig upplevt demokratins fördelar.
Frågan är vidare hur lämpligt det är att statliga myndigheter tar aktiv ställning för organisationer som vid en arrangerad partiledardebatt (Pride 2018) låter Riksdagens nu tredje största parti representeras av en grå uppblåsbar elefant på scen – ett parti som man faktiskt representerar i egenskap av statlig myndighet. Myndigheter som agerar politiskt riskerar också att undergräva förtroende, vilket många hävdar är det sista som behövs bland elefantväljarna.
Malmö universitet bör därför inte gå med i Prideparaden utan bör som statlig myndighet agera opartiskt.
Marcus Björk, ordförande Studentföreningen Ateneum
Texten är en insänd debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
