Kursutvärderingar används för att bedöma hur bra kurser är. Olika biaser gör dock att studenternas bedömningar saknar relevans, skriver läraren och författaren Isak Skogstad.
Det råder åsiktsinflation i samhället. Överallt och hela tiden förväntas man betygsätta och utvärdera allt som rör på sig. Det finns så klart flera fördelar med det. När jag ska ut och resa uppskattar jag att kunna leta upp hotell, aktiviteter och restauranger baserat på vad andra har att säga om dem. Nu tycker jag dock att det har gått överstyr.
Min gräns passerades nog den dagen då jag hade hämtat ut ett paket på mitt lokala postombud. Det surrade till i telefonen. ”Du hämtade nyss ut ett paket från Postnord. Hur var din upplevelse?” stod det på skärmen. Upplevelse? Av att hämta ut ett paket? Ärligt talat.
Som alla andra trender i samhället når de även in i akademin. Det är nog bara en tidsfråga innan vi får en svensk motsvarighet till RateMyProfessors.com, en sida där amerikanska studenter betygsätter sina universitetslärare. I dag finns det över 19 miljoner utvärderingar av drygt 1.7 miljoner universitetslärare att finna där.
Än så länge verkar det dock som att kursutvärderingar på svenska lärosäten används mest för internt bruk. Att de ska göras föreskrivs av högskoleförordningen, som dikterar att alla studenter som läser en kurs ska ges möjlighet att framföra sina erfarenheter av kursen och ge synpunkter på den. Möjligheten att göra det anses vara en rättighet för den enskilda studenten. Resultatsammanställningar ska vara tillgängliga för studenterna och ses som ett viktigt verktyg för att studenter ska kunna välja bra kurser. På flera håll bemöts även lärare utifrån resultaten.
Problemet är bara att studenternas åsikter inte är relevanta utifrån ett kvalitetsperspektiv. Det finns gott om vetenskapliga studier av kursutvärderingar som visar på allvarliga brister. En studie fann att lärare som undervisar enklare kurser får högre betyg. Lärare som är roligare likaså. Det har även visat sig att utvärderingarna påverkas av vilken tid på dagen lektionerna äger rum samt att ju fler bänkrader det finns i salen desto sämre upplevs undervisningen.
Forskare har till och med sagt att det är en form av könsdiskriminering när universitet använder kursutvärderingar för att bedöma sina lärare. Detta på grund av att studier har funnit att kvinnor tenderar att få lägre betyg än män. I kvalitativa utvärderingar får exempelvis kvinnliga lärare fler kommentarer om sitt yttre och sin personlighet än män.
Det är nästan komiskt att våra universitet, som ska vara vetenskapens högborg, helt tycks bortse från all den forskning som visat på bristerna med kursutvärderingar. Det är rent av antiintellektuellt att tillmäta kursutvärderingar någon större betydelse. På sikt lär de dessutom bidra till en trivialiserad undervisning. En ung, snygg manlig lärare som är rolig och har föreläsningar efter lunchtid anses nämligen vara bättre än en äldre, kvinnlig lärare som är skicklig på att förmedla viktig kunskap till sina studenter.
Dessvärre lär det bara vara en tidsfråga innan ett gäng kreativa teknikstudenter drar igång en start-up och lanserar en app som plingar till i din ficka när du lämnar föreläsningen. Förbered dig på notiser i stil med ”Du hade precis en föreläsning i algebra. Hur var din upplevelse?”
