Universitet och högskolor behöver börja arbeta mer systematiskt med hur de tar tillvara på studenternas åsikter för att kunna utvinna det mesta ur en viktig resurs för lärosätenas kvalitetssäkringsarbete, menar Alexander Tejera, läkarstudent vid Lunds universitet.
Att studenter och lärosäten har ett gemensamt intresse av att studenter är en del av kvalitetsutvecklingen av utbildning på högskolenivå finns med i Högskolelagen. Att studenter dessutom har rätt att delta i kursutvärderingar fastslås vidare i Högskoleförordningen och i Universitetskanslerämbetets (UKÄ) senaste modell för granskning av högre utbildning finns studenter och doktoranders möjlighet att ”utöva inflytande över utbildningen och sin studiesituation” med som ett av sex bedömningsområden. I Lundagård nr 5 2019 ifrågasätter nu Isak Skogstad om studenternas åsikter verkligen är intressanta för kvalitetsutvecklingen av högre utbildning, något som vore det sant skulle omkullkasta ett helt system av kursutvärderingar och kvalitetsutveckling.
Denna debatt om studenters inflytande över sin utbildning har de senaste åren varit mycket livlig både internationellt och i Sverige och rapporterats om bland annat i den här tidningen (1). Skogstad har i sin text valt ut ett antal vetenskapliga artiklar som stödjer hans tes om att studenters åsikter är ointressanta och kommer nu med ett nytt inlägg och ett nytt perspektiv. Genom sitt urval av forskningsartiklar förbiser Skogstad dock ett helt forskningsfält om just kursutvärderingar som är mycket komplext och inte kan anses representeras av endast en handfull artiklar.
De artiklar som presenteras sätter dock fingret på en central frågeställning som fältet brottas med, nämligen utvärderingarnas reliabilitet och validitet. Det är framförallt om utvärderingarna mäter det som de är konstruerade att mäta eller om andra faktorer påverkar resultatet som ifrågasätts (exempelvis hur respondenterna uppfattar frågorna eller om ”bias” finns). En tydlig faktor som påverkar just validiteten i utvärderingar är just genusperspektivet men även andra faktorer så som studenternas motivation, disciplin och klassens storlek spelar roll. Som Skogstad tar upp finns även artiklar som visar att lätta kurser får högre betyg än svåra men det finns också ett minst lika stort antal som visar det omvända (2).
Den här problematiken gör dock inte att resultaten från kursutvärderingar ska förkastas helt, så som Skogstad föreslår. Forskare är vana att hantera bias i sina undersökningar och kan kompensera för dessa i den statiska analysen. Sådana analyser har visat på en korrelation mellan kursernas omdömen i utvärdering och studenternas prestation på ungefär 0.5 (2). Detta kan tyckas lågt men är i sammanhanget ett bra betyg. Det finns idag nämligen få verktyg som är bättre på att utvärdera undervisningens effekt på studenternas lärande. Dessutom kan, genom utvärderingar, också information utvinnas om exempelvis studenters stressnivå eller bemötande från lärare/handledare och medstudenter under kursen.
Så borde då ett gäng teknikstudenter ta fram en app som samlar in studenternas synpunkter om den nyss genomlidna föreläsningen? Just den idéen framstår som destruktiv men att å andra sidan avfärda åsikterna som ointressanta är också otänkbart. I kursutvärderingar finns tankar och omdömen från högpresterande, kloka och uppfinningsrika personer som inte bör gå till spillo. Universitet och högskolor behöver därför börja arbeta mer systematiskt med hur de tar tillvara på studenternas åsikter för att kunna utvinna det mesta ur en viktig resurs för lärosätenas kvalitetssäkringsarbete.
Alexander Tejera, läkarstudent
- https://www.lundagard.se/2018/11/13/professorn-och-kontroverserna/
- Cohen PA. Student Ratings of Instruction and Student Achievement: A Meta-Analysis of Multisection Validity Studies. Review of Educational Research. 1981;51(3):281-309.
