Enligt EU:s mål ska 20 procent av alla europeiska studenter någon gång studera utomlands, samtidigt innebär en flygresa till fjärran destination att höga koldioxidhalter släpps ut i atmosfären. Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Cecilia Falkman påminner om att ett utbyte inte alltid måste ske på andra sidan jorden.
Jag har kommit till fasen av mitt studentliv då vänner försvinner iväg på utbytesstudier. I en termin eller två bosätter de sig i ett annat land, och fyller instagramflöden med bilder på exotisk natur: Australien, Singapore och Shanghai.
EU har som mål att 20 procent av alla europeiska studenter ska förlägga hela eller delar av sina studier utomlands. Bland svenska studenter ligger siffran på cirka 15 procent. Alla vägar behöver dock inte leda till andra sidan jordklotet. I tider av flygskam och miljömedvetenhet följer en ökad förståelsen för att vi måste söka oss inom en snävare omkrets – även när det gäller utbytesstudier.
Norden har många välrenommerade universitet, och tack vare Nordiska ministerrådet och diverse stipendier kan den som väljer ett utbyte inom Norden dessutom få hjälp med finansieringen. När jag i somras skulle åka på en kurs med hjälp av just ett sådant stipendium var jag likväl osäker. Var det verkligen värt att spendera sina sommarveckor med plugg någonstans så nära? För mig var nämligen en långväga destination synonymt med spänning, och motsatsen gällde våra grannländer. I efterhand ångrar jag inte mitt val en sekund, och själva studierna var bara en del av upplevelsen.
Varför söker man sig utomlands? En annan kultur, nya vänner och ett annat perspektiv på studierna kan vara några motiv. Det var också just det jag fick under dessa sommarveckor. Utbyten ger också en möjlighet att knyta kontakter, vilket är ett av alla syften bakom det nordiska nätverk som ovannämnda akademiska samarbeten vill värna om.
En enkelresa mellan Köpenhamn-Singapore släpper ut cirka 3,6* ton koldioxid. Jämförelsevis är en tåg- eller bilfärd inom Norden knappt märkbar. Samtidigt är det svårt att mäta miljönytta mot den nytta som finns i en vistelse utomlands under studietiden. Att dela kunskap och sammanföra människor från olika platser med olika perspektiv är en viktig uppgift för den akademiska världen, men min poäng är att man inte behöver välja. Lunds universitet har nyligen också infört tågstipendium för utresande Erasmus+ studenter och praktikanter för transport inom Europa som ett led i att universitet tar ansvar för sin klimatpåverkan.
Att 20 procent av alla studenter ska åka till andra sidan jorden kan inte stämma väl med visionen om att halvera koldioxidutsläppen inom 4 år, som universitetet skrev under i samband med undertecknande av Klimatuppropet. Studentens egna motiv till ett utbyte kan också uppfyllas på betydligt närmare håll. Oavsett längden på utbytesperioden och avståndet till platsen, ger ett utbyte garanterat nya perspektiv och upplevelser. Och det kan räcka med tre veckor på andra sidan sundet.
*https://www.icao.int/environmental-protection/CarbonOffset/Pages/default.aspx
