Åsiktshomogenitet i en befolkning har genom historien producerat farliga resultat. I denna artikel varnar Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Fredrik Banke för farorna kopplade till svenska studenters inställning till avvikande politiska åsikter.
Få kan väl ha missat devisen ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” som är ingraverad över ingången till aulan i Universitetshuset i Uppsala. Juriststudenten Thomas Thorild, som studerade i Uppsala på 1700-talet, är författaren.
Thorild betonade med denna devis att den allra största lyckan låg i att finna det rätta och därmed vinna det goda. Människan skulle alltså bli styrd in i det rätta tankesättet för att leva ett så gott liv som möjligt.
Få citat är, enligt mig, mer talande för svensk logik och politisk tanketradition än just detta. Det får mig vidare att ställa frågan: Vem har rätt att diktera just vad som är rätt, och vad händer när rätt egentligen är fel?
Jag påminns om hur, strax efter kulturrevolutionen 1966, Kinas rödgardister ofta var studenter. Dessa unga studenter hade länge fostrats i en universitetsmiljö som präglades av homogenitet i tanke och utpekande av oliktänkande individer. Vad som inträffade under denna tid var att studenter mördade och även vid ett flertal tillfällen styckade samt åt kroppsdelar från sina ”orena” lärare. Detta för att visa lojalitet gentemot den socialistiska rörelsen. Lärarna ansågs nämligen ge uttryck för osocialistiska idéer, något som inte kunde tillåtas i Maos Kina.
Exemplet visar tydligt hur vanskligt det kan bli att diktera för andra vad som är rätt. När fel i de flestas ögon helt plötsligt blir rätt är det allra största utan tvekan att tänka fritt.
Författaren James Baldwins citat ”Ingen är mer farlig än den som anser sig vara renhjärtad” gör mig mörkrädd när jag betraktar hur svenska studenter och universitet kraftigt slår mot den fria tanken.
Både fallet Ringmar samt Hesslow ger vid handen att svenska studenter tydligt hämmar den fria tanken. Universiteten ger, likt universitetslärarna under rödgardisttiden, även vika på grund av rädsla för repression. Ringmar ställde in en kurs som studenter protesterade mot och Hesslow befarade att han skulle bli utbytt som lärare. Programledningen för läkarprogrammet uppmanade till och med Hesslow att be om ursäkt för vissa formuleringar om homosexuella och transpersoner – som enligt Hesslow grundades på vetenskapliga resultat.
Jag tar inte ställning till huruvida Ringmar eller Hesslow har agerat rätt eller fel. Det jag däremot vill göra är att höja ett varningens finger till studenter vid svenska universitet: Peka inte med hela handen. För det är lätt att fel blir rätt, och då vill vi inte följa rödgardisternas fotspår. Låt oss tänka vad vi vill och leva i fred. Det mår samhället i längden bäst av.
