Lundagårds skribent Cecilia Falkman funderar över begreppen skam och skuld i vår kultur och undrar varför David Lagercrantz vill säga förlåt.
Min kompis skriver att hon är peppad på festen vi är bjudna på och jag får en jobbig känsla i magen. Jag börjar skriva på ett meddelande, inleder med ”asså förlåt men jag är lite trött…”, men hejdar mig. Varför ska jag be om ursäkt?
David Lagercrantz blir intervjuad i höstens första avsnitt av Babel. Det handlar förstås om sista delen av den utökande Milleniumserien och Jessica Gedin påpekar att ett bärande tema i boken är skuld. Lagercrantz berättar att han från varje möte går därifrån med just en känsla av skuld, och de diskuterar Lagercrantz behov av att be om ursäkt. Det går inte hem hos mig. Att be om ursäkt för sina succéer med ett leende på läpparna skapar en fadd smak i munnen, och jag tänker att det saknas en del i resonemanget. Ett förlåt behöver ånger för att få kraft. En ursäkt genererad ur skuld, utan mellanledet ånger, blir halvhjärtad. Utan detta påminner ursäkten snarare om en lögn. Känner Lagercrantz verkligen ånger inför sina framgångar?
På årets Humanist- och teologidagar i Lund föreläste filosofen Cathrine Felix på temat misstag. Alla gör fel, men hur hanterar man att misstaget är begått? Illvilligt formulerat kan också en ursäkt lägga skulden på offret, vilket inte sällan användas som mobbningsstrategi i exempelvis HBTQI-sammanhang. ”Jag ber om ursäkt om du tog illa upp” motsvarar ju egentligen ”om du är så känslig och tar illa upp då ber jag om förlåtelse”, menar Cathrine Felix. En ursäkt måste handla om ånger.
Jag märker de återkommande förlåten även hos mig själv. Att be om ursäkt blir en brasklapp, en sorts jante på testosteron, ett ”inte-ska-väl-jag” uppblåst till en skyddad identitet. Jag ber om ursäkt för säkerhets skull, som om jag inte själv skulle veta när jag faktiskt förolämpar någon, och jag tror inte att jag och Lagercrantz är ensamma om detta. Men en svärm av förlåt gör också att konceptet tappar udden, vilket Lagercrantz faktiskt också påpekar. Rädslan att göra fel eller att göra någon besviken blir till ett tvångsmässigt urskuldande beteende som är få till gagn.
Som Cathrine Felix påpekade kan en ursäkt också vara en makthandling, hur subtilt det än må vara. När jag vill säga förlåt till min kompis påtvingar jag på henne rollen som förlåtaren och bestämmer hur situationen ska utvecklas, det vill säga att mitt agerande ska få ett givet positivt bemötande. Som liten lärde man sig att krama om sin dagisfiende och gå vidare, och istället för att bemöta min kompis egen spontana reaktion tar jag kommando och ber henne att genast förlåta fastän hon förmodligen inte ens är arg. Här följer en problematik: Alla förlåt ska nämligen inte kramas. Jag talar inte om långsinthet utan om att bekräfta osäkerhet, skam, istället för insikten att man har begått ett fel, skuld.
Känslan skam är kopplat till upplevelsen av att hela ens väsen är fel medan skuld snarare handlar om förståelsen för att man har handlat illa. Dr Brené Brown redogör för skillnaden mellan de två begreppen i ett välklickat Ted-talk och berättar även hur uttrycket för skam är kopplat till kön. För kvinnor handlar det om att leva upp till förväntningar, att vara en duktig flicka, och för män gäller det att inte visa svaghet. Uppfyller man inte detta kan en känsla av skam infinna sig, och att öppet visa svaghet som man och som uppburen författare är inte en självklarhet. Det tar emot att erkänna, men en anledning till att jag blir så provocerad av Lagercrantz kan ju faktiskt bero på det faktum att han med alla sina framgångar ändå visar upp en skörhet.
Det rådde ett spänt förhållande mellan Lagercrantz och hans pappa Olof. Den förra diskuterar ofta relationen under intervjuer (Babelavsnittet inte ett undantag). Faderns sista ord till sonen, ”Inget vad du gör, gör du med allvar”, fick honom att falla ner i en djup depression. Tydligt blir att inte bara den duktiga flickan som måste uppfylla förväntningar. Samtidigt är offerkoftan inte lika klädsam när man har skrivit sig upp till topplistorna med flera stora boksuccéer.
Det är klart att man vill leva upp till folks förväntningar. Det är klart att det är jobbigt att visa sig svag, och det är klart att detta kan vara provocerande för andra. Lagercrantz är en förebild för den duktiga pojken, vad nu det är värt. Själv har jag lärt mig att föredra tack framför förlåt. Uppmuntra inte dålig självkänsla, styrk det som är bra. Ett förlåt vill ha bekräftelse, förlåtelse, medan ett tack ger tillbaka.
Till min kompis: Tack för att du bjöd mig på din fest. Vi får ses en annan kväll.
