Hanna Nyberg har något hon skulle vilja förmedla till sina kurskamrater på artigast möjliga sätt. Den här texten är en öppen konfrontation med hur skärmar används under föreläsningar.
Min senaste krönika handlade om att jag numer är medelålders i Lund och följande redogörelse går i linje med gängse förutfattade meningar angående äldre personer. Det uppmuntras att läsa krönikan som om undertecknad har blivit besatt av Magdalena Ribbings ande. Jag tar mig helt enkelt rätten att ge vett- och etikettråd.
När föreläsaren vänder sig om i salen för att sudda tavlan ser jag minst tre personer rycka upp sina telefoner ur fickan, och böja sig över dom likt croissanter. Det handlar om att, i kanske tio sekunder, sitta i tystnad med sig själv. Absolut, man kan ha ett viktigt sms att svara på, men knappast alla kan ha det.
Att därutöver sitta med Snapchat under tiden läraren pratar för att ta dubbelhake-bilder är också ett icke önskvärt beteende. De flesta har ingen lust att vara med i bakgrunden av en bild och jag själv har duckat från en och annan – något som i allra högsta grad tar fokus från utbildningen.
Det är självklart att datorn ska kunna användas som ett studietekniskt material och antecknas på under föreläsningar. Men samma effekt sker som på barer med tv på väggen. Även om man inte gillar fotboll sitter man likväl och glor ditåt för att skärmen drar till sig ens uppmärksamhet. Därför bör man hålla sig till att endast ha uppe sina anteckningar under lektionstid istället för att veva runt mellan olika hemsidor och flikar. På datorerna blandas aktiv och passiv konsumtion, det vill säga internetshopping varvas med ett apatiskt scrollande. I en tid då vi snarare borde konsumindre än konsumera må också detta beteende helt upphöra – åtminstone under lektionstid.
I dessa praktiska råd finns det en inneboende problematik som också kan kopplas till vett och etikett. Läran om hyfs handlar nämligen bland annat om hur man agerar som en moralisk person med etos. Ovanstående betraktelser säger mycket om vår samtid – vi är inte är uppmärksamma på varandra. Det pratas mycket om hur man själv mår av internet men inte lika mycket om hur man faktiskt påverkar andra med sitt skärmmissbruk. Slutsatsen är att skärmar faktiskt stör samtidigt som det har arbetats fram en acceptans för digitalt missbruk bland studenter. Nästa gång handen tvångsmässigt letar sig mot skärmen under föreläsningstid, tänk på att det inte bara är din egen tid du försummar utan också andras.
