Byggnaden på Helgonavägen 3 huserar fem institutioner där gammalt möter nytt. I år fyller Lux fem år och Lundagård har pratat med arkitekterna bakom ombyggnationen.
För humaniorastudenten leder ”lux” tankarna till ordets latinska betydelse, ljus. Ljuset är en av vår kulturs mest självklara metaforer för kunskap och tätt förknippat med synen. I det antika Grekland var ljuset allegoriskt med att se klart, att lysa upp det ovissa för oss. Franskans ”savoir”, att veta, knyts ihop med ursprungsverbet ”voir”, att se. Epoken där vetenskap och förnuftsresonemang sattes på piedestal benämns som upplysningen. Att välja ljus som namn på en byggnad som inhyser cirka 3000 kunskapssökande studenter tycks inte vara slumpmässigt från universitetets sida.
arkitekterna Mats White och Jakob Peetres har också haft en annan tanke. De har läst in ljuset som förmågan att se, men också att bli sedd. Utöver byggnadens rika ljusinsläpp och stora utåtblickande fönster har denna tanke fått forma hur rummen guidar rörelsen i huset och studieplatser tänkta som utkiksposter. Det finns ungefär 550 studieplatser på Lux. De flesta fungerar som utkiksposter. I humanistisk anda berättar Mats White att han utgått från sig själv och hur han beter sig med sin fysiska miljö när han skissar upp platser att sitta och spana i från. Husets rörelse har han och Jakob Peetres velat koncentrera till entrén som ska kunna upplevas som en förlängning av torgkänslan de velat skapa utanför byggnaden.
– Målet är att knäcka koden till en trevlig mötesplats, säger Mats White.
Han tycks dela den antika insikten om att vi tänker som bäst tillsammans med andra. Att skapa möten mellan studenter, lärare, forskare och uppmuntra till tvärvetenskapliga diskussioner var en viktig vision i deras arbete.
För att uppmuntra till naturliga möten har arkitekterna tvingats tänka till.
– Vi behövde göra strategiska rumsliga ingrepp, säger Mats White. Han syftar bland annat på att ta hål i väggarna på den gamla byggnaden där Zoologiska museet huserat sedan 1917. Beslutet var omtvistat men har lett till att det gamla och nya har kunnat integreras för att skapa nya rum.
– Det hade varit enkelt att göra det stramt, att låta en korridor enbart vara en transportsträcka. Genom att bredda korridoren och ha sittplatser där, eller låta den övergå i olika nivåer och skifta mellan gammalt och nytt blir det istället en spännande miljö att röra sig i, säger han.
När Mats White reflekterar över ljus talar han om balans, vilket också har varit en del av filosofin för att få ihop gamla Zoologen med den nya delen av LUX. Att pussla ihop fasaderna med material och färger och konstrasten mellan det gamla och det nya var inte helt lätt. Färgen orange fick bli en pusselbit i kollaget av glas, betong, mörknat tegel och trä. Konstnären Annika Ströms tio mångtydiga textfragment kompletterar sammansvävningen. ”Allt går så fort” lyder ett verk vid entrén.
I år fyller LUX fem år, och det är som om LUX blivit ett förkroppsligande av kunskapssökandet. Alla som besökt huset vet att dessa fem år knappast räcker för att ha fått grepp om byggnadens alla hörn och aspekter, lika lite som fem års studier skulle göra en person färdigutbildad för alltid.
Annika Ströms ord dyker fortfarande upp på oväntade platser, de går att återupptäcka och få nya insikter av. Det är fortfarande inte självklart vilket som är den snabbaste vägen mellan A- och B-huset, och framförallt finns det fortfarande många möten kvar att utforska.
Det återstår att se vem man råkar på i entrén.
