Tomas Ramberg, Henrik Torehammar och Annie Reuterskiöld äntrande under onsdagskvällen scenen i det nyrenoverade Cafe Aten på AF-borgen. Det vankades nämligen live-podd av Sveriges Radios Det politiska spelet.
Klockan 17.39 springer Lundagårds utsända runt på Lunds central i förhoppning om att hitta en trio podd-människor. Utanför Pressbyrån förenas vi tillslut.
– Jag är imponerad av att allt fungerade. Att tåget kom i tid! Jag har en spännande energi i kroppen. Jag funderar nästan om vi bara ska ställa in det hela och gå på nation hela kvällen, säger Henrik Torehammar efter att SJ-tåget rullat in, en minut innan planerad ankomsttid.
Han har fått i sig en Pumpkin Spice Latte redan i Stockholm och det är ett glatt podd-gäng som spatserar mot AF-borgen.
Minnena från Lund är blandade bland podd-trion: Någon har firat valborg och fascinerats av magnoliorna. Någon tycker att det känns som vi är i Köpenhamn.
– Jag träffade faktiskt min man här i Lund, på VG:s tror jag, konstaterar Henrik Torehammar.
Färden går vidare förbi Ica Malmborgs med sikte på Lundagård. Vi slår oss ner på en bänk, framför ingången till AF-borgen.
Vad är er spaning kring kvällens tema: Dagens unga, bäst eller sämst?
– En total känsla av att vi är uråldrigt gamla. Det är alltid så roligt att pissa neråt. Jag hade lite fördomar om ungdomar och möttes av en motspaning: att de kanske är lösningen fram om problemet, säger Henrik Torehammar.
Diskussionen går het på bänken: Vem är generation Z, hur definierar vi de olika generationerna, vad skiljer dem åt och i vilken ordningen kommer de – samt vad är det som karaktäriserar dagens unga?
– Jag tror att det har varit en paus på politisk aktivism hos ungdomar, och nu har den återuppstått, funderar Annie Reuterskiöld.
Karaktäriserande för Det politiska spelet är den politiska analysen kombinerat med en stor dos humor. Hur resonerar ni kring denna balans?
– Det är Henrik som försöker balansera, han sköter det roliga så att vi andra slipper, konstaterar Tomas Ramberg och fortsätter:
– Om man verkligen lyssnar på vad Henrik säger inser man snabbt hur otroligt kunnig han är, bakom varje skämt ligger en vass analys.
– I Sverige tror jag det finns en slags bild av att humor och seriositet aldrig kan kombineras. Vi kan genom podden visa att något kan vara både roligt och allvarligt, säger Annie Reuterskiöld.
– Vi är noga med att raljera på ett sätt som inte är personligt och har en grundton av att ta det politiska på allvar, säger Tomas Ramberg.
– Jag vill att lyssnarna ska bli lika engagerade som jag är angående den svenska politiken, säger Henrik Torehammar.
Trion konstaterar att det inte är alla som uppskattar poddens format och Henrik Torehammars skojfriska liknelser.
– Jag är lite så: love it or leave it. En gång blev det en lyssnarstorm – de tyckte att jag var någon jobbig skrikig kille som trodde han var komiker och tog för mycket plats. Jag försöker faktiskt hålla tillbaka lite ibland, säger Henrik Torehammar och möts av roade och tvivlande blickar från sina kollegor.
Sjörövar-Steffe och Greta generation
Klockan 19 har ett hundratal åskådare hittat till AF-borgen och arrangörerna Lunds universitets politiska och ekonomiska förening (LUPEF) river igång kvällen.
– Så här många unga lyssnare på samma gång har nog Sveriges radio P1 aldrig haft, konstaterar Henrik Torehammar när han spanar ut över publiken.
Från scen inleder podd-trion med en genomgång av Socialdemokraternas nuvarande position. En metafor om Sjörövar-Steffe vid rodret används flitigt.
Tillsammans med gästerna, professor Jan Teorell och ungdomsexpert Lovisa Sterner, manglas frågan om ”dagens unga: Bäst eller sämst” livligt. Slutsatsen blir simpel – det är inte någon extrem skillnad mellan unga nu och då.
– Jag tror det är det som händer när man åldras, man blir lite mindre föränderlig, konstaterar Jan Teorell.
Samtalet virvlar vidare och plötsligt är timmen slagen.
– Lupef och Lund vi älskar er, ropar Henrik Torehammar efter drygt fyrtiofem minuter och den lilla onsdagshowen är där med avslutad.
