I 1900-talets folkhem var spel om pengar ett oskyldigt nöje. Men med de nätbaserade spelens intåg på svensk spelmarknad har spelandet ändrat karaktär. Det talas om hälsorisker och spelberoende, och nu märks spelberoende för första gången bland högutbildade. Och skammen, den är stor.
I en soffa på Spelberoendes förening i Malmö sitter män och kvinnor i olika åldrar. En av dem, en man i 30-årsåldern som vi kan kalla Johannes, kommer fram till mig. Han vill berätta hur han hamnade här.
Uppväxten var besvärlig. Johannes var mobbad i skolan. Hemma var det stökigt och ekonomiskt knapert – mamman var spelberoende och Johannes minns hur han pantade flaskor för att köpa godis och läst med klasskompisarna. I gymnasiet flydde han verkligheten genom att plugga och träna hårt, och när han tog studenten år 2009 var betygen goda. Han kände att världen låg framför hans fötter.
– Jag hade stora drömmar. Jag ville bli jurist, läkare eller forskare.
Han började plugga vid Lunds universitet. Studierna på sjukgymnastprogrammet, svettiga danskvällar på diverse nationer, nya bekantskaper och en flickvän satte guldkant på tillvaron. Johannes stortrivdes i Lund.
Men livet tog en vändning. Det tog slut med flickvännen, han gled ifrån universitetsvännerna och trivdes allt sämre på sitt jobb. Han började festa okontrollerat och dejta vilt. En vinterkväll år 2017 blandade han alkohol och tabletter och kollapsade på gatan.
Det blev två veckor på psykiatrisk avdelning, och där, rastlös och ensam i en sjukhussäng, surfade han in på en nätcasino-sida på sin mobiltelefon. Han hade aldrig varit intresserad av pengaspel tidigare, snarare tyckt att det är en dum och korkad aktivitet, men på skärmen såg han hur pengastapeln mångdubblades. På bara några minuter hade han vunnit hundratusentals kronor.
– Det var en makalös känsla.
Han minns fortfarande hur han skakade i kroppen, hur nervositeten inför varje spinn var så stor att han fick ta lugnande medel efteråt.
Två dagar efter den stora vinsten hade han förlorat allt. Nu började kampen att vinna tillbaka vad han förlorat.
Folkhälsomyndigheten uppskattar i dag att fyra procent av befolkningen har, eller är i riskzonen för att utveckla, svårigheter kring att kontrollera hur mycket tid och pengar de lägger på spel om pengar. I Sverige befinner sig 336 000 personer i riskzonen. Det är färre än för tre år sedan, men samtidigt har antalet personer med så allvarliga problem att det rör sig om ett spelberoende fördubblats.
I dag klassas 45 000 personer som spelberoende i Sverige.
– Med detta resultat bryter vi en tidigare nedåtgående trend av minskat spelberoende, säger Anders Håkansson, klinisk beroendeforskare vid Lunds universitetet.
Att spela om pengar har i alla tider betraktats som vidskepligt och moraliskt klandervärt, en aktivitet diskuterad i termer av dekadens, lättja och omoral. I Sverige slog spelandet rot i början av 1700-talet, och totalförbjöds år 1844.
Men att ordna lotteri och spel om pengar var lättförtjänta pengar, och när staten i slutet av 1800-talet investerade i omfattande byggprojekt och kassan lagom till midsommar 1869 skramlade tom, gjordes undantag i förbudet.
Runt sekelskiftet ringlade lotteriköerna längst Stockholms gator långa. Det var män från samhällets lägre skikt som samlades för att spela bort livets sorger. Bland samhällets societet sågs saken inte med blida ögon – de betonade rationalitet och folkuppfostrans betydelse ”för att bekämpa den okunnighet som driver dessa arma människors spelande”.
Sakta tvättades stämpeln om spel som moraliskt dekadent, utfört av syndare och skrupelfria människor, bort. I det socialdemokratiska folkhemmet var pengaspel ett oskyldigt nöje, ett konsumtionsmönster – vilket som helst. Tre betrodda aktörer gavs undantag för att erbjuda spel: staten, folkrörelserna och hästsporten.
Under sent 1900-tal spelade svenskarna mest i världen. Stryktips, lotto och V75. Några hälsorisker var det inte tal om.
Via nätet får jag kontakt med en annan student vid Lunds universitet. Vi kan kalla honom Isak.
Han började spela om pengar i början av gymnasiet. Det var några år efter nätpokerboomen under 2004 och 2006, då omkring 160 000 svenskar registrerade sig på utlandsbaserade nätspelsbolag. Isak hoppade på trenden och det blev många kvällar av nätpoker. Ofta tillsammans med kompisar.
– Jag hade inte ett socialt givande liv och var inte så populär i gymnasiet. När andra gick på fest satt jag ofta hemma och spelade poker, säger han.
Spelet blev kryddan i Isaks liv.
När han år 2016 flyttade till Lund för att studera fortsatte spelandet. Han spenderade nätterna på nätpoker och sportbetting, men inte i sociala sammanhang som tidigare. Istället satt han ensam på studentrummet, och berättade inte för någon.
– Det är socialt accepterat att spela i studentvärlden, att gå ihop ett gäng och satsa pengar på en match, men så fort man inte har kontroll över sitt spelande slår ett starkt tabu till, säger han och fortsätter:
– Det blir radiotyst.
Första gången ordet spelberoende dyker upp i media är, enligt Svenska Akademins ordbok, den 12 augusti 1998. Bara några år tidigare hade det nätbaserade spelandet i form av nätcasino gjort entré på svensk spelmarknad. Snabbt växte en oreglerad marknad av utländska företag, ofta baserade på Malta, fram. På mindre än 20 år gick de oreglerade bolagen från tre procent av svensk spelmarknad till 29 procent.
I teorin hade fortfarande staten, folkrörelserna och hästsporten monopol på att erbjuda spel om pengar, men i praktiken karakteriserades spelmarknaden på internet av vild konkurrens och ett stort antal spelbolag som agerade utan varken reglering eller tillsyn.
År 2016 rapporterade Folkhälsomyndigheten att 75 procent av nätkasinobolagens omsättning utgjordes av problemspelare och att endast 13 respektive 14 procent av pengarna från kasinospel och spelautomater kom från personer utan aktuell risk för spelproblem.
Regeringen tillsatte under tidigt 2000-tal flera statliga utredningar för att komma till bukt med problemen. De största var Lotteriutredningen från 2006 och Spelutredningen från 2008. Utredningarna konstaterade att staten, efter de nätbaserade spelens intåg på marknaden, inte längre kunde upprätthålla ordning och garantera konsumenternas säkerhet. Ändå mynnade utredningarna inte ut i några lagförslag. Antagligen, menar Spelinspektionens presstalesperson My Hamrén, för att Sverige inte var politiskt moget.
– Politikerna visste inte om de skulle behålla spelmonopolet eller öppna upp för ett licenssystem där också kommersiella aktörer under reglering skulle kunna verka på svensk spelmarknad, säger My Hamrén.
Den 24 september år 2015 tillsattes ytterligare en utredning: Spellicensutredningen.
Efter två veckor var Johannes tid inom psykiatrin över. Men när han lämnade sjukhussängen var det med ett nytt beroende. Varje dag efter jobbet gick han hem och spenderade kvällarna framför nätcasinosajter. På bara ett år spelade han bort över en halv miljon kronor.
– Jag började jaga förlusterna och belånade mig fasansfullt mycket. Ganska snart var det inte längre roligt, men jag såg spelandet som den enda vägen ut. Jag höjde och sänkte insatserna och tänkte att med rätt insats och rätt kombinationer så skulle allt lösa sig – jag skulle bli spelfri, säger han.
Så blev det inte.
De nätbaserade spelen är med sin höga tillgänglighet och möjlighet till obrutna spelsessioner särskilt beroendeframkallande.
– Vi kan se att de spel som är allra mest beroendeframkallande är nätcasino, nätbaserad betting och livebetting. Det är snabba spel som ständigt är tillgängliga, säger Anders Håkansson.
Med dessa speltypers intåg på svensk spelmarknad har folkhemsdagarnas positiva attityd kring spel förändrats. En undersökning av statens spelbolag, Svenska Spel, från 2018 visar att över hälften av befolkningen var negativt inställda till spel om pengar. Det är en ökande andel.
Samtidigt har nya spelvanor växt fram. Folkmyndighetens undersökning SWELOGS från 2018 visar att det tidigare sambandet mellan låg utbildningsnivå och problemspelande för män inte längre finns kvar. Projektledaren bakom studien, Ulla Romild, ger en förklaring till varför:
– Tidigare tillhörde spelmaskiner de mest beroendeframkallande spelen och de var särskilt tillgängliga i områden med låg socio-ekonomisk status och låg utbildningsnivå. Därför begränsades spelandet till dessa områden. Nu är tillgängligheten för spel om pengar betydligt större, säger hon.
Någon officiell statistik över hur vanligt spelande är bland studenter i dag saknas. När jag ringer upp Studenthälsan vid Lunds universitet, en stödfunktion för studenter som mår dåligt, kan ingen svara på hur utbrett spelandet inom studentvärlden är.
– Det kan jag inte säga. Problemen är ofta svåra att upptäcka och yttrar sig ofta på andra sätt, säger kvinnan i telefon.
Några dagar senare får jag ett mejl från Studenthälsan. Det står: ”Ingen av oss kan minnas att vi träffat någon student här på SH [Studenthälsan red. anm.] som har problem med spel om pengar.”
Ändå har studenten Isak, bara några månader tidigare, besökt Studenthälsan. Men inte för sitt spelberoende utan för den depression som han brottats med under längre tid och som han delvis tror har gett upphov till det osunda spelandet. Han nämnde inte hos Studenthälsan sitt problematiska spelande, och det kom inte på tal.
– Om någon har drogproblem så ser man det tydligt men spelproblem syns inte utanpå. Därför är det ibland svårare att bli tagen på allvar och att göra något åt, säger han och fortsätter:
– Man blir lätt dumförklarad.
Per Binde utryckte det en gång: ”När man berättar att man är beroende av droger säger folk ”jag beklagar”. När man berättar att man har bränt 80 000 dollar på spel säger de ”är du en idiot?””.
Vid Stockholms universitet leder Eva Samuelsson nu Sveriges första forskningsprojekt om skam i relation till spelberoende. Projektet ska inte vara klart förrän i mars 2020 men Eva Samuelsson har redan intervjuat 37 spelare som ingående berättat om skam och skuldkänslor kopplat till sitt spelande.
– Intervjupersonerna berättar utförligt om starka förväntningar på att agera rationellt i förhållande till pengar och att de, när de misslyckas, upplever de sig dumförklarade och stigmatiserade. Samtidigt är kärnan i diagnosen spelberoende just att man tappar kontrollen och inte är kapabel att begränsa sitt spelande. Det är paradoxalt, säger hon.
Hon menar att man i dag lägger stort ansvar på spelarna att genom självtester, gränssättning och självavstängning reglera sitt spelande. Det görs inte minst i den nya spellag som Spelutredningen nyligen resulterade i.
Den nya spellagen, införd 1 januari 2019, ersätter spelmonopolet för staten, folkrörelserna och hästsporten med ett licenssystem där kommersiella aktörer genom en licens tillåts verka på svensk spelmarknad. I dag, tre kvartal efter lagens införande, har 87 bolag spellicens och 90 procent av de spelbolag som verkar på svensk spelmarknad gör det via en laglig licens.
Johannes berättade inte för någon om sitt spelande, och när vänner och bekanta undrade varför han inte ville umgås, ta en pizza eller följa med ut, hittade han på lögner. Till familjen sa han att han mådde bra.
– Jag mådde fruktansvärt dåligt och jag försökte sluta hundratals gånger. Men det gick inte, säger han.
En kväll i maj 2019 spelade han upp lönen på några timmar. Efteråt gick han ångestfyllt mot ytterdörren, plockade på sig sin jacka och gick lägenhetstrapporna ner för göra slut på allt.
– Jag orkade inte längre, säger han och visar upp ett ärr tvärs över handen.
På sjukhuset dagen efter bestämde han sig för att han spelat för sista gången. Och det är därför, berättar han, som han nu, fem månader senare, sitter här i soffan på Spelberoendes förening i Malmö.
– Det var med livet som insats.
