Valfrihet är ett privilegium, men den kan också vara lamslående. Vilken utbildning ska man välja, när ska man byta? Det finns tyvärr inget facit.
Det finns över tusen kurser vid Lunds universitet. Kanske är just den du valt den bästa för dig, men ärligt talat – oddsen är inte till din fördel. Ändå har du noga vägt fördelar mot nackdelar, visualiserat dig själv i allt från arkitektpolo till labbrock och kanske rentav tagit i beaktning vad som faktiskt intresserar dig. Vi har i dag större möjlighet än någonsin att skräddarsy vår identitet och livsresa. Inte konstigt att vi lägger sådan möda på att välja utbildning. Studievalet är den första avgörande klykan i våra livs beslutsträd. Frågan är: Hur vet man när man har valt rätt?
I framtiden kommer Elon Musk eller någon säkerligen att lansera AI-drivna sorteringshattar à la Harry Potter, som kan analysera livets alla hypotetiska utfall på en kaffekvart. Användaren förses med en skräddarsydd guide till självförverkligande i en gigantisk lyckokaka. Omodernt nog måste vi dock än så länge förtrösta på det egna omdömet. SYV? Snälla. Köp en tarotlek och spara tiden. Studievalet är till syvende och sist en mer eller mindre kvalificerad gissning.
För att adressera eventuella misstankar: Ja, jag projicerar en smula. En eftermiddag i fjol satt jag på Ariman i bryderier över just dessa frågor. Jag hade övergivit psykologistudier för läkarprogrammet, och befann mig i en något självömkande identitetskris. Borde jag ha vågat satsa på Konstfack? Kommer mitt utbrända, pensionerade jag att ångra att hon låtit sig skrämmas av filosofins skrala karriärsmöjligheter? Är tarmslemhinnans mikrobiologi verkligen jag?
Här ingrep två förfriskade damer och frågade vad jag tänkte på. De hade blott detta att säga om mina beråd:
”Sluta tänk, det är bara att pressa igenom!”
Denna filosofi slog mig som så främmande, så diametralt annorlunda från min generations, att jag köpte den direkt. En välbehövd lavett. Skärp dig för fanken!
Många våndas över att deras linje inte resonerar med deras innersta såsom det verkar göra för somliga, som vetat sitt kall sedan barnsben. I individualismens tidsålder är det något skamligt med rådvillhet. Att finna och följa sin innersta dröm är inte bara en möjlighet, utan ett existensberättigande. Men: Att eftersträva total klarsynthet i varje vägskäl och frukta det suboptimala är den ultimata vägen till vansinne. Det är fantastiskt att vi har möjlighet att ändra kurs och testa oss fram innan vår riktning är satt i sten, men oavsett vilken väg vi går kommer tvivel ibland att korsa den. Och ibland är det såklart rätt att tvivla.
Men ibland är det faktiskt bara att pressa igenom.
