Pengar är inte allt, det är sedan gammalt. För vissa är dock pengar det enda intresset som finns i akademin. Det är ett perspektiv som måste respekteras och beaktas, skriver Oliwer Hultkvist.
I veckan publicerades min debattartikel ’’Stoppa skattefinansieringen av värdelösa utbildningar.’’ I artikeln lyfter jag ett arbetarklassperspektiv på högre utbildning. Ett perspektiv som är viktigt men inte särskilt vanligt förekommande i en akademikerstad som Lund. Jag väljer att trycka på vissa specifika kurser och ord för att väcka debatt och uppmärksamhet. Något jag onekligen lyckades med.
Lösningen jag presenterar i artikeln är inte rimlig. Den innehåller ett uppenbart gränsdragningsproblem och är knappast genomförbar i praktiken. Jag är dessutom medveten om vikten av bildning, akademisk frihet och perspektivfrämjande samhällskurser. Akademin är inte enbart en välståndsmotor som ska producera höginkomsttagare. Det finns mycket mer en utbildning kan ge än ett jobb. Genom artikeln vill jag dock lyfta fram att inte alla värdesätter eller förstår vikten av denna bildning men trots det är med och delar på notan. Detta kanske låter självklart, men avspeglas inte i kursutbudet. Det är lätt som student i Lund att förklara vikten av utbildningar ur olika perspektiv med ett akademiskt språk och hänvisningar till historiskt viktiga figurer. Jag kan dock tycka det är märkligt att utomstående människors perspektiv på akademin glöms bort eller blir bortprioriterade.
När jag läser svaren och kommentarerna till min text upplever jag att det som problematiseras flugit vissa över huvudet. Fokus ligger istället på lösningen jag presenterar och kanske främst på de kurser jag använder som exempel. Jag gick kanske ut onödigt hårt mot vissa kurser och aspekter, men det kan fortfarande diskuteras huruvida allt som erbjuds på universitetet kan anses vara rimligt. Jag delar den åsikt som representanterna för Moderata Studenter framför. Det är inte rätt tillvägagångssätt att peka ut enskilda kurser, men det måste diskuteras om det bör finnas en gräns och i så fall var den ska gå. Därför tycker jag det är synd att mitt budskap inte gick fram. Syftet var aldrig att förlöjliga humaniora, utan att problematisera genom att ställa de många kursernas nytta, både ekonomisk och icke-ekonomisk, mot ett ekonomiskt intresse som finns hos finansiärerna. Ett intresse som inte ska vara avgörande för utbildningars existens men som förtjänar att beaktas.
Replik från Moderata Studenter.
Replik från historiestudent vid Lunds universitet.
Ett av exemplen jag tog upp i artikeln är kursen judisk humor och identitet. Min mening var givetvis inte att förringa vikten av ökad förståelse för den judiska kulturen. Det är själva skattefinansieringen av dessa kurser jag ifrågasätter ur ett skattebetalarperspektiv. Med tanke på den ökande antisemitismen och vikten av historisk insikt i frågan var det dock ett dumt exempel.
När jag pratar med folk omkring mig hemma i skogarna är det svårt för dem att förstå varför de ska betala för att någon ska läsa Harry Potter och hans världar. I vår lilla kommun känns universitet avlägset. Egenvärdet och den mångsidiga nytta som vi studenter ser som självklar i vissa utbildningar anses inte överallt vara proportionerlig till kostnaden som alla, inte bara akademiker står för.
Min debattartikel syftade just till att väcka debatt och problematisera något som i Lund kan förefalla självklart men som kanske inte sträcker sig till de småländska skogarna, norrländska jaktmarkerna eller dalsländska fabrikerna. Så länge människor utan eget intresse i utbildning hjälper till att betala för den måste det i min mening diskuteras huruvida vissa kursers individuella nytta och det självförverkligande de kan erbjuda ska ingå i det offentligt finansierade utbudet. För en lundastudent kanske det är självklart, men frågan är om det är det för alla.
Oliwer Hultkvist
Juriststudent vid Lunds universitet
