Som svensk utbytesstudent tar man på många sätt med sig sina svenska privilegier till sitt nya universitet – men hur är det egentligen att bo i ett land som USA? Utbyteskrönikör Isa Diamant försöker förstå sig på ett annat sorts välfärdssystem.
Som utbytesstudent får jag ofta frågan om vad jag tycker om USA. Det är en svår fråga, framför allt när den kommer från en amerikan. Att jag bor i den mest progressiva staden i den mest progressiva staten i den enorma federationen USA gör det svårt att kunna säga något om landet i stort. Vad vet jag om hur det är att leva här – egentligen?
När jag bara ser till mitt eget lilla Berkeley-liv är det lätt att råka svara att USA är fantastiskt. Men nyligen kom jag till en viktig insikt: Det som är dåligt med det här landet påverkar inte mig. Jag står inte på någon av presidentens svarta listor för inresande och kunde få mitt visum utan överdrivna byråkratiska bekymmer. Även om försäkringen vi bytisar tvingats köpa är dyr, är den mycket billigare än den skulle varit om jag inte köpt den genom mitt amerikanska universitet. Mina föräldrar är inga miljonärer och ändå kan jag plugga på en av världens högst rankade skolor.
Att studera vid UC Berkeley kostar ungefär 400 000 kronor om året. En kandidat tar fyra år att skrapa ihop. En av mina amerikanska vänner har tre syskon. Vad händer om en förälder plötsligt förlorar jobbet?
På en Greyhound-buss börjar jag prata med passageraren bredvid mig. Hon heter Cass, är i sina sena tjugo och ska hälsa på sin man i Santa Cruz över helgen. Vi pluggar båda statsvetenskap och samtalet glider snabbt över från killar och trafikstockningar till Sveriges progressiva inkomstskatter och hur försäkringssystemet i USA fungerar.
Vikten av en bra försäkring kan inte nog understrykas. I USA omfattas man av sina föräldrars sjukförsäkring tills det att man fyller 26 år. Vid denna ålder har många avslutat sin utbildning och börjat jobba. Men Cass började inte plugga på en gång, utan behövde jobba några år för att spara ihop nog med pengar till sin utbildning. Nu är hon inne på sitt tredje år av fyra vid universitetet.
Vid 24 års ålder träffade Cass sin Justin. När de hade varit tillsammans i drygt ett år bestämde de sig för att gifta sig. Av kärlek, men också för att Cass snart skulle fylla 26. Att köpa en egen sjukförsäkring och samtidigt vara student fanns inte på kartan. Eftersom Justin var försäkrad genom sitt jobb kunde Cass gå över från sina föräldrars sjukförsäkring till hans – om de blev man och hustru.
–Jag är lyckligt gift, han är verkligen min person. Men det är ju egentligen ett totalt felkonstruerat system, säger hon.
Det är det här jag menar. Det är fantastiskt att få testa på att leva här – för mig, som svensk utbytesstudent. Men kommer jag någonsin kunna säga något om hur det faktiskt är att bo i USA? Det sved att köpa UC Berkeleys obligatoriska sjukförsäkring för utbytesstudenter. Men jag slapp i alla fall att gifta mig.
