Juletiden – älska eller hata den. Äsch. I stället önskar jag att befria mig från svart-vita filter på världen. Julen väcker årligen sin diskussion, om inte i tidningarna så i fikarummet. Jag tror att julen måste få ändra form.
De flesta reser bort. Som en kall spegling av sommaren lämnas Lund av studenter på väg till julfirandet. Denna spegelbild framstår som en allmän sanning, men är såklart inte hel. Jag utgår från mina förutsättningar, en julfirande familj och släkt som följer sina små traditioner. För andra kan det vara tvärtom: inget särskilt firande tillstås, ingen kärnfamilj att tillgå. Eller ett neutrum, att inte fira jul alls – av religiösa eller personliga skäl.
För första gången har tanken slagit mig, att inte göra likadant bara för att man alltid har gjort likadant. Min flickvän undrade om vi inte skulle vara ensamma den här julen. Bara vi? upprepade jag frågande. Ensamt firande. Jag känner en lockelse inför att gå omkring i en värld där inget är självklart. Vinter-Lund är en tömd stad. Stängd av ledighet, tillbakadragen framför en sprakande brasa. Men tomhet skapar även möjlighet.
Jag tänker på en scen ur mästerverksjulfilmen The Santa Claus (1994) med Tim Allen: efter en vidbränd kalkon förflyttas julaftonsmiddagen med sonen till dinerkedjan Denny´s. Allens huvudkaraktär växlar nickningar och vinkningar med andra frånskilda fäder i lokalen. En av dem har bandage över armen för sin köksförvållade brännskada. Trots att denna amerikanska film bidrar till att befästa en traditionstyngd jul – vissa maträtter, vissa familjeroller, julkulor, julstjärnor, klappar under granen – är det också en alternativ berättelse. Bortom humorn skymtar tillgänglighet. Vem säger att kalkonen måste vara saftig, eller ätas alls?
Ingen vet vad julen egentligen handlar om, den reproduceras årligen och förändras med tiden. Julbordets rätter är omdebatterade, och rör sig efter trenderna, likaså klapparna som skiftat i kvantitet och kvalitet. Julen: ett växlande, flytande fenomen, en traditionell stötesten kring nacken.
Kan, borde, vi lämna tvången bakom oss? Till jul kan man hitta mig och min flickvän på en diner någonstans. Jag undrar om Denny’s finns i Lund. För egen del har jag alltid uppskattat restaurangbesök.
