Klädkoder, sittningskutymer och den akademiska kvarten är alla komponenter i Lundaetiketten. Karolina Boyoli skriver om studentlivet som biljett på en klassresa i traditioner.
En regnig morgon promenerar jag och en vän mot Paradisområdet för dagens studier. När vi rundar domkyrkan slår klockan tio. Kyrkklockorna klämtar. Om en kvart ska vi vara bänkade. När vi vandrar uppåt skvätter det blöta höstgruset upp i kängorna. Jag känner mig som en del av historien. Liksom tidigare generationer går jag på Lunds kullerstensgränder med grus i kängorna.
På vägen diskuterar vi akademiska traditioner. Sedan några år lever vi med traditionerna till vardags och fest. Min väns föräldrar saknar akademisk utbildning. Hon berättar att Lund inte bara givit henne utbildning, utan även traditioner, som följeslagare på en klassresa.
Svettiga nätter på dansgolv i vänstertung, medaljrågad, balklänning har givit henne klädkodskompetens. Förbudet mot bordsskål under fracksittningar med kandelabrar på bordet har givit specialistkunskaper i lundaetikett. Under de första veckorna kom hon för säkerhets skull prick på klockslaget till alla föreläsningar. Vi känner nog alla igen oss i novischnervositeten. Men alla tar sig inte hit.
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) bekräftar en social snedrekrytering som består i att barn till högutbildade i större utsträckning läser vidare till akademisk examen än barn med föräldrar som saknar högre utbildning. Det gäller även studenter från studieovana hem med höga gymnasiebetyg än mer medelmåttiga studenter från studievana hem.
Det är ett misslyckande av skolan som inte motiverar dessa elever att studera vidare. Denna snedrekrytering är en förlust för samhället och för oss alla. Unga intelligenta människor som skolan och hemmet inte motiverat för universitetsstudier är vår tids begåvningsreserv.
Lund är som lumpen för akademiker. Korridoren är som logementet. Vi kommer från Svedala eller Shanghai till Lund. Vi har inte valt vilka vi ska läsa med. Vi har inte valt vilka vi ska dela korridor med. Vi ska anpassa oss till nya sociala koder och regler, för att inte nämna traditionerna. Vi växer och blir vuxna i Lund även om det är svårt att tro när man ser oss uppklädda och utklädda på baler och sittningar.
Vi har lika barnsligt roligt som när vi leker runt julgranen, majstången och kräftfatet. Om CSN ger oss bröd ger studentlivet oss skådespel innan det stora allvaret börjar. Så länge traditionerna välkomnar oss alla oavsett bakgrund ska vi slå vakt om dem.
