Lundagårds Cecilia Falkman åker på tidsresa genom århundranden och ser både likheter och skillnader mellan det glada tjugotalet och det kommande årtiondet. Hur var det att vara ung på tjugotalet jämfört med i dag?
Jag inleder årtiondet med en tjugotalsfest. Iklädd turban likt någon ur The Great Gatsby och någotsånär tidsanpassad övrig klädsel skålar jag in det nya året, den nya eran. För jag tycker att det känns stort. Nu lever vi på tjugotalet.
Nittonhundratalet beskrivs ofta som det korta århundradet, till skillnad från det långa artonhundratalet som sägs ha slutat vid första världskrigets intåg. Tjugotalet är alltså början på det nya: Världen har erfarit sitt första världskrig, i Sverige har kvinnor precis fått rösträtt och årtiondet ska bjuda på genomslaget för flera viktiga uppfinningar såsom flyget, bilen och radion (som känns något större än den ständiga strömmen av nya iPhone-modeller). Men hur är det att vara tjugoåring på tjugotalet i denna politiska och tekniska tumult?
För det första har man räknats som vuxen under en längre tid, och ofta har man även haft ett yrkesliv sedan flera år tillbaka. Tonåringen blir först ett begrepp på fyrtiotalet. Samtidigt är en ung människa alltid bara ung oberoende av tidsanda. Journalisten Barbro Alving, ”Bang”, skriver i sina dagböcker från 1927 om insikten att hon nu själv är ansvarig för sitt liv och sin framtid. ”Att vara ung är att lida och söka och bli medveten om hur stort och rikt och vacker livet är. […] Att vara ung är att ängslas inför tanken på sitt eget liv.”
Blandningen rädsla och förundran är i högsta grad relaterbar för en nutida läsare. Hejdå föräldrar och hej ”riktiga livet”. Den oro och livsglada hybris som kommer av att äntligen styra över sin egen tillvaro är tidlös.
Samhällsreflektion genom ett par strumpor
Det går inte att prata om tjugotalet utan att nämna modet. Bland killar vill man kanske vara en jazzgosse ur en revy av Karl Gerhard och bland kvinnor känns den distinkta raka silhuetten igen. Egentligen är det dock först kring 1925 som den korta kjolen slår igenom. Man visar bara ben för första gången. Det var också en tid då en dikt om strumpor hade samhällskommenterande potential. I sin bok Idealrealisation från 1929 skriver den finlandssvenske poeten Henry Parland:
Nu vet jag –
det är på strumporna det beror!
Allt, erotik, estetik, religion
människovärde
(vad vore själva
Beelzebub
i ett par hemstickade, stortåexponerande
strumpor?)
Kärlek, giftermål och Tinder
Kvinnan genomlever en turbulent tid. I sin avhandling analyserar Emma Severinsson insändare till svensk veckopress och noterar att många av dessa rör frågan om giftermål. Det går nu att vara en självständig kvinna, men gängse uppfattning verkar vara att självständighet och giftermål är en oförenlig kombination. Många kämpar med den slitningen: självständighet eller kärlek, fri och obunden eller giftermål med den du älskar.
Själva kärleksrelationen hade andra konnotationer än i dagens Tindersamhälle, men kanske inte så annorlunda som man kan tro. 2020-människan lever under individualismens pik där även just relationer kan värderas utifrån termer som begränsning av individens övriga frihet. Relationer tar tid och energi från annat, och dessutom kan en ”bättre” partner finnas bara en högerswipe bort.
Generation Z, personer födda från mitten av 90-talet, är därtill en tråkig skara ungdomar, i alla fall enligt DN:s skribent Greta Thurfjell. I en krönika (DN 10/11 2019) skriver hon om sin besvikelse över dess brist på dekadens och tonårsrevoltism. Unga i dag har mindre sex, dricker mindre och är mer karriärfokuserade. Som förklaringar till konservatismens dragningskraft bland unga nämns skärmen, en osäker arbetsmarknad, bostadssituation och framtid för planeten som helhet. Dessutom lider vi av stress och psykisk ohälsa. 10 procent av unga män respektive 15 procent av unga kvinnor i åldern 18–24 år har någon form av psykisk ohälsa i bagaget, enligt en rapport från Socialstyrelsen.
1920-talet var säkerligen heller inte så glatt som det sägs: Europa är fullt av krigsskadade unga män och 1929 inleds den stora depressionen i USA. Samtidigt kämpar demokratin för att etablera sig. År 1928 lanserar Per Albin Hansson idén om Folkhemmet, där det goda samhället ska fungera som den goda familjen. 100 år senare syns liknande tendenser bland generation Z, som också sägs värna om just traditionella, familjenära ideal som villa, vovve och Volvo. I en annan omtalad krönika talar Greta Thurfjell (DN 21/10-2018) om ”huskvinnans” återkomst.
Vem vet, kanske kommer vårt tjugotal att utmynna i ett folkhem 2.0?
Värderingarna jag lämnar på andra sidan seklet
Förutsättningar är annorlunda nu, problemen nya, möjligheterna flera. En stor skillnad mellan de två tjugotalen är möjligheterna att höras. Internet gör att man på bara några sekunder kan nå miljontals människor. Ett lyckat Youtube-klipp senare och du är plötsligt känd. Detta har gett unga i dag en makt som man tidigare aldrig har haft. Med följer dock en annan typ av exponering, och förvrängning, av det privata. Såklart lägger jag upp en bild från mitt tjugotalsnyår på Instagram.
Det blir en fläkt från förr i flödet. Jag undrar om, eller jag hoppas att, det blir många 2020-temafester i framtiden. Jag hoppas att vi blir ihågkomna som lika snygga. 1920-talet lever nämligen alltjämt kvar i estetiken, för om något utgör perioden en inspirationskälla.
När jag skriver den här artikeln, på mitt studentrum i Lund, påminns jag emellertid om urtida konventioner som jag helst vill slippa se i det annalkande tjugotalet. För hundra år sedan finns det i hela landet endast 6500 studenter, vilket kan jämföras med de i dag 40 000 studerande vid Lunds universitet. Kvinnor kunde dock inte göra akademisk karriär efter examen och först 1925 får hon använda sin utbildning för att söka högre tjänster inom staten. Innan dess är hon hänvisad till privat sektor.
Glammigt Great Gatsby-kalas i all ära, men ojämställdheten lämnar jag gärna på andra sidan seklet.
Årets första dagar ägnar jag åt att göra mycket lite. Jag är bakis, och jag är faktiskt lite nervös. Kommer vårt tjugotal att bli lika omvälvande som det för hundra år sedan? Vid vissa tillfällen passar det särskilt väl att reflektera över tiden som avgränsade perioder och den förändringspotential som genereras av det. 2020-talet kommer att bli annorlunda, och det är vi som kommer att definiera det nya. För att ära historien tycker jag också att det ska göras i ens snyggaste strumpor.
