Decenniet har inletts med en munkavle på svenska genusforskare. Tystnaden korrelerar med ökade hot mot genus och HBTQ-utbildningar. Bristen på en enad universitetsfront hämmar bekämpningen av detta samhällsproblem, skriver Viktor Wallén, utbildningspolitisk krönikör på Lundagård.
Att genusperspektiv bara är drabbel är något jag hört från professorer under mina år vid universitetet. Vanligtvis kan jag skämta bort det som något gamla gaggiga gubbar säger, men nyligen inträffade händelser har fått fnisset att dö ut. Måndagen den 20/1 rapporterade SVT att en HBTQ-utbildning för Uppsala kommunanställda skulle ställas in. Anledningen var att Uppsala kommun fått in hot mot verksamheten.
På genusfronten intet nytt. Hoten mot vetenskapens existens har alltid funnits där. Jörgen Svensson, säkerhetschef för Göteborgs universitet, berättar i SVT Nyheter (19/1) att det i december 2018 hängdes en bombattrapp på dörren till nationella sekretariatet för genusforskning. Seriositeten i sådana dåd kan tillskrivas hat fött ur okunskap om ämnet: Folk fruktar det de inte förstår.
Men munkavlen som nu tvingats på genusforskarna är något nytt. Oviljan att ge sig ut i debatten är något nytt. Oviljan att kommentera bombattrappen i SVT Nyheters inslag är något nytt. Denna tidigare brokiga, i positiv benämning, grupp av forskare är nu dämpad.
Claes Andersson, Medborgerlig Samlings talesperson för högskola och forskning, och Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, skriver i ett debattinlägg i Universitetsläraren (10/6–2019) att sättet som genusvetenskapen hanterar kritik är bevis för att akademien är ”en vänsterliberal bubbla med allt vad det innebär.” Vidare menar de att genusforskningen agerar utifrån en maktposition för att införskaffa mer av skattebetalarnas pengar.
Alla forskare behöver inte ha ett genusperspektiv; vetenskaplig frihet är något vi värnar om. Men att underkänna dess plats i samhällsdebatten genom att kalla det en vänsterliberal bubbla som inte bör ta emot statlig finansiering är helt enkelt fel. Det spär på den hotfulla inställning som redan finns i samhället, samtidigt som det rycker bort den matta av erkännande genusvetenskapen införskaffat sig i akademien. Under denna matta ligger okunskapens dammråttor, ivriga att smutsa ned genusvetenskapen tills den förkastas.
Bombhot ska inte skämtas bort. Inte heller ska de hot som genusvetenskapen står inför inom akademien förminskas. Det är studenters såväl som professorers uppgift att stötta universitetsvetenskapernas existens i samhället. Kritik kan och bör ges, men samhällsproblem kommer sopas under mattan om genusvetenskapen tystnar.
Då vinner bara dammråttorna.
