Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
Studenter fokuserar på sina karrärer istället för att ta strid för 2020-talets viktiga frågor. Det är dags att återuppta det engagemang som karaktäriserat studenterna i generationer. Det menar doktoranden Sebastian Pfaff.
Studenter har historiskt varit en drivande kraft i samhällsdebatten. Men när vi nu går in i 2020-talet, ett årtionde som kan bli avgörande för vår framtid, är jag ofta förvånad och förfärad över att det påverkansdriv som historiskt har utmärkt studenter verkar som bortblåst. Detta trots att akademins auktoritet och frihet är i fara, trots att klimatkrisen hotar vår framtid och trots att politikers uppenbara förnekelse av forskningsresultat accepterats av många, inte bara i klimatsammanhang.
Många studenter verkar i dag se akademiska studier som ett jobb eller ett karriärsteg utan egenvärde, snarare än som en livsstil. De ser sig själva som “i skolan”, istället för som en integral del av den kunskapsbevarande instans som är akademin. Kanske är det för att yrkesutbildningar intagit akademin i större utsträckning, kanske för att samhällsutvecklingen nu uppmanar fler till akademiska studier. När vi akademiker blir fler, verkar färre känna ett ansvar. Självklart har vi studenter olika prioriteringar, men det som bör förena alla oss som väljer att lägga flera år av våra liv på att tillskansa oss den kunskap som tidigare generationer med möda tagit fram, är att bildning och kunskap har ett värde.
Jag vill uppmana alla studenter att ta ett större ansvar för att försvara kunskapssamhället och ge sig in i den samhällspolitiska debatten. Kunskapssamhället står inför en legitimitetskris; studenterna borde gå i taket! Jag ser den klimatkatastrof som vi står inför som en följd av kunskapssamhällets nedmontering, där politiken har tillåtits, eller i vissa fall uppmanats av väljarkåren, att ignorera akademins varningar i decennier. Istället för att akademins soldater – studenterna – rycker in till försvar har ungdomar i skolåldern tagit rodret i klimatdemostrationerna. I de senaste regeringarna har de med en akademisk examen lyst med sin frånvaro. Finns det en större nonchalans mot bildning, än att vi inte ens anser att de som styr vårt land borde ha tillskansat sig kritiskt tänkande och akademins tankesätt? Hur kan vi studenter acceptera denna nonchalans för akademin och kunskapssamhället?
Nu måste vi studenter driva dessa frågor, genom engagemang i studentkårer eller andra intresseföreningar, eller varför inte via en demonstration. Vi måste bidra i debatter med vår kunskap, och ödmjukt hänvisa till experter när vår kunskap inte räcker till. Vi måste vara ett kvalitetssäkrande ankare i det dagliga informationsbruset. Om inte annat har vi kvar demokratins möjligheter i valet 2022. Rösta på partier som värderar utbildning och bildning högt; personrösta på kandidater med en akademisk utbildning. Annars vinner de få som har de intellektuella fördelarna av en examen, men ser det som bekvämt att sälja in ignorans som ideologi.
Snälla, studenter, vi åtnjuter århundraden av kunskap genom att ha privilegiet att få vara del av akademin. Akademin är att nyansera istället för att polarisera, att hitta gråskalorna i vår av algoritmer svartvitt målade värld. Akademin är att inte låta sig tillfredsställas av enkla förklaringar, utan att försöka gå till grunden av de komplexa system som utgör vår omgivning. Akademin är i dag viktigare än någonsin. Nu måste vi hjälpa till att försvara förtroendet för akademin innan det totalt nedmonteras av dem som känner sig bekväma i ignoransens träsk.
Sebastian Pfaff
Doktorand i fysik vid Lunds universitet
