Återigen har Magdalena Ribbing inkarnerats i studentlivskrönikören Hanna Nybergs skepnad. Den här gången för att lära Lunds studenter lite vett och etikett för inbjudningar till Facebookevenemang.
Det är inte sällan någon i min närhet säger (läs: skryter) om att de endast använder Facebook som en evenemangskalender – att scrolla planlöst är ute. Trots detta frekventa användande av sociala medier som en digital kalender tycker jag att de flesta är tämligen tanklösa när det dimper ner en, trots allt ärofylld, inbjudan bland notifikationerna. Inviten besvaras alltjämt med det numer formella ”kanske”.
Låt oss illustrera med ett extremfall: Några veckor innan nyårsfesten går av stapeln skickas inbjudningarna ut. Men trots god framförhållning ekar Facebookevenemanget tomt (tills förmiddag den 30:e december), så när som en handfull som tryckt i ”kommer”. Resterande svarar inte, med största sannolikhet till följd av en väntan på att något annat, roligare, dyker upp.
Om man själv varit i festfixar-positionen kan man försöka minnas sårbarheten som medföljer. Värden väljer trots allt att arrangera och att lägga ner tid på att vännerna ska ha roligt. Man bjuder hem och möts av ett otacksamhetens ”kanske”. Jag kan höra Magdalena Ribbing vända sig i graven.
Det absolut artigaste man kan göra i denna situation, är att lansera sig själv som banbrytare. Lika benägen som du är att tacka ja till ett coolt evenemang på Facebook om att du ska på rave i Köpenhamn, bör du också vara att tacka ja till en kompis fest. Eller åtminstone tacka nej, följt av ett ”ledsen att jag inte kan komma”.
Faktum är att ett evenemang blir roligare om folk har energi till det. Ett halvtom gästlista när festkvällen nalkas kan med säkerhet sägas vara en bidragande faktor till besvikelse och dålig stämning. Förespråkar du ”Jag kommer”-aktivism så lovar jag att festen blir mer likt en folkrörelse. Detta blir en motvikt till hur man i dag hanterar evenemangen på Facebook som ännu ett flöde där det handlar om att visa upp en tillrättalagd bild av sig själv – man tackar ja till en konsert på Inkonst men inte till klasskompisens knytkalas.
Med samma takt som internet har utvecklats har också nya normer sett dagens ljus. Visst, man kanske glömmer bort att det är en fysisk person bakom den digitala inbjudan. Se detta i så fall som en påminnelse om att inte göra saker på rutin eller för att andra gör så. Minns att delar av våra liv tar plats på internet och att det därför också måste finnas riktlinjer för hur man är en god internetanvändare. Gör en Ribbing stolt: Svara på inbjudan!
