De senaste 20 åren har varit de bästa i mänsklighetens historia, trots det verkar tilltron till demokratin inte helt självklar. Inas Hamdan belyser den antidemokratiska trenden bland universitetsstudenter och menar att vi måste motstå den.
“Hur många av er tror att klimatkrisen kan lösas genom demokratiska metoder?”
Jag sitter på seminariet med 30 andra elever när professorn ställer frågan. Direkt räcker jag upp handen för vad jag trodde var en självklarhet. Men när jag tittar mig omkring i klassrummet upptäcker jag att jag är den enda med handen uppe.
“Tänker ni er då att en benevolent diktator ska lösa problemet?”
Även om det är långt ifrån alla som nickar när den frågan ställs, så är de många fler än en.
Det är ett faktum att människor vänder sig mot mer auktoritära lösningar ju mer osäkra de känner sig. Civil olydnad i all ära, men vi måste se värdet av demokratin och inte ge upp den så fort vi möter en risk. Studenter är, sin progressivitet till trots, inte kända för att vara de mest moderata och anti-extremistiska. En mer nyanserad syn på det politiska systemet hade därav varit välbehövligt.
Att Greta Thunberg belyser hotet när det kommer till klimatfrågan är en underbar insats som gör mig stolt över att vara svensk. Men vi får inte tro att uppoffringen av våra demokratiska rättigheter är vägen att gå. Den enda säkerheten den anti-demokratiska andan kommer leda till är ett säkert slut på våra friheter, vår innovationskraft, och vår framtidstro.
Den 16 september 1987 samlades det internationella samfundet i Montreal och bestämde sig för att gradvis reducera utsläpp av gaser som är skadliga för ozonlagret. Montrealprotokollet är det mest lyckade internationella avtalet och har resulterat i att ozonlagret sakta återhämtar sig.
Montrealprotokollet är inte det enda som har gett lyckade resultat. Vi har haft andra internationella avtal och samarbeten gällande hälsa, extrem fattigdom, barns rättigheter och klimatfrågor som har resulterat i en bättre värld. Kyotoprotokollet, Världshälsoorganisationen och FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 är bara några av dessa.
De senaste 20 åren har varit de bästa och mest demokratiska i mänsklighetens historia; Extrem fattigdom har mer än halverats, barnadödlighet har nästan eliminerats och läskunnigheten har exploderat, enligt Our World Data. Allt detta har inte varit tack vare en benevolent diktator, utan på grund av mer frihet, mer demokrati. Friheten att innovera, experimentera och förbättra har varit anledningen till varför vi har kunnat förbättra livet i världens alla hörn.
Är jag säker på att vi kan lösa klimatkrisen genom demokratiska metoder? Nej. Men jag vet att vår enda chans är innovation och nya lösningar. Att vi som universitetsstudenter agerar, istället för att vända oss till en benevolent diktator, eller förlorar vår tilltro till demokratin som påverkansmetod. För kan vi inte lösa klimatkrisen genom mer frihet, kan vi inte göra det alls.
