En ersättlig kugge i ett stort maskineri, eller en gränslös pilgrim på väg mot intellektuell frälsning? Hur universitetet och studenter definierar studentens roll och syfte må variera. Men jag efterlyser en grundläggande syn på individens utveckling genom tvärvetenskapen. För vi ska inte bara bli goda studenter, utan även goda människor.
Lunds universitet presenterar i sin strategiska plan för 2017-2026 en målande vision för sin egen roll i samhället: “Ett universitet i världsklass som förstår, förklarar och förbättrar vår värld och människors villkor”. Jag ställer mig frågande till prioriteringen i denna fina vision. I det finstilta framstår det som att den individuella studentens utveckling till förståelse och förklaring har reducerats till förmån för svulstiga löften gällande utveckling av studiemiljöer, samarbeten och forskning. Ambitionen att i praktiken skapa förståelse mellan studenter lyser med sin frånvaro.
Den ambition jag menar är strävan från såväl studenter som fakulteter att skapa goda människor. Så hur bildar man ett fokus för att skapa lika goda människor som man skapar goda studenter? Mer social frihet åt studenterna för att uppmuntra till ett aktivt liv? Mindre ekonomiskt stöd för att skapa en “nu eller aldrig”-känsla av studierna? Nej, min tanke är ytterst konkret – jag vill ha mer tvärvetenskap i alla utbildningar! Genom tvärvetenskap möjliggörs ett sänkande av sociala barriärer samtidigt som det intellektuella samförståndet ökar. En sådan ambition borde vara av högsta prioritet hos ett universitet.
I tider av cynism, skepticism och alarmism kan tanken om den goda människan tyckas befängd. Men huruvida det finns något att betrakta som en god människa är heller inte det intressanta, för om inte ens strävan efter en sådan godhet finns kan det inte heller hävdas att man försökt att bilda något gott. Den som inte försökt kan heller inte veta.
Även studenterna borde anamma denna vision. Alla studenter får med sin utbildning en roll att fylla som sociala och professionella individer. Sällan ser man att studenter tar ut de akademiska svängarna så länge det inte är nyttigt för karriären eller roligt för sinnet. Följaktligen upprätthålls både fysiska och psykiska skillnader mellan olika vetenskapliga discipliner. Skillnader som inte nödvändigtvis försvinner senare i livet. Tvärvetenskapen är tillgänglig för alla studenter och behöver således inte innebära några kostnadsskillnader. Problemet är inte tillgängligheten, utan benägenheten hos studenter att tillskansa sig bredare kunskap.
Högre utbildning är fantastisk på att producera akademiker, men brister i att se det individuella egenvärdet av att skapa sådana. Genom att sätta lika höga krav på studenters tvärvetenskapliga kunskaper som forskningsprojekt kan olika vetenskaper och människor komma att enas. Då skulle studentlivet inte enbart ha en rent professionell funktion, utan också kunna producera goda människor. För kanske är det vad som definierar den goda människan och följaktligen den goda studenten. Inte antalet medaljer eller högskolepoäng, utan hur väl de kan knyta an till andra genom intellektuellt samförstånd.
