”Om vi skulle införa studieavgifter skulle det innebära färre men mer hängivna studenter”, skriver Christopher Ogesjö, ordförande för Studentföreningen Ateneum.
Få tillfällen är så inspirerande som terminsstarterna i Lund. De äldre studenterna har glömt stressen från den senaste tentan och staden fylls av novischer med storslagna visioner. Tiden på universitetet kommer att säkra deras framtid och sannolikt rendera minnen för livet. Vad få vet just då är att många drömmar kommer att spricka. Systemet de är en del av är inte byggt för att producera begåvade studenter och det är vårt eget fel.
Att göra utbildning tillgängligt för alla brukar jämte ”högre kvalitet” vara de tyngsta argumenten för att ha en offentligt finansierad utbildning. Utan tvekan är det en lovvärd ambition men konsekvenserna blir något helt annat. När man inte har några avgifter för studierna blir trösklarna till att studera små. Vårens termin visar på ett nytt rekord i antalet studenter, vilket snarare är en ständigt pågående trend än en slump. Det är naturligt när vi ofta får höra att högre utbildning är en förutsättning för att få en lyckad karriär.
Effekten av det blir att många väljer att studera för det låga priset och för att få en examen. När examensbeviset blir det primära målet bygger man en kultur där en godkänd tenta går före bildningen vilket i sin tur hämmar kvaliteten på utbildningen. Det kan inte komma som en överraskning att många känner antingen press eller besvikelse och att avhoppen därför är många.
Det är ett känt fenomen att vi tenderar att överväga beslut mer noggrant när det är vi själva som står för kostnaderna jämfört med när andra betalar. Om vi skulle införa studieavgifter skulle det innebära färre men mer hängivna studenter. Tydliga mål och ett stort engagemang skulle vara en förutsättning och när man väl investerat kommer man att kräva valuta för sina pengar av universiteten vilket skulle medföra höjd kvalitet på utbildningen. Extra frustrerande blir det när forskning visar att i avgiftsfria system är det arbetarklassen som subventionerar medelklassens studier.
Utbildning ska vara något som är tillgängligt för alla, varför lån som täcker studieavgiften bör erbjudas. Det medför att investeringen från samhället och individen bli ömsesidig.
Att införa studieavgifter och lån skulle således öka jämlikheten och kvaliteten i utbildningen samtidigt som den egna friheten och ansvaret stärks. Universiteten skulle återigen kunna uppfylla drömmar och sluta vara transportsträckor för medelklassen.
Ordförande studentföreningen Ateneum
