Flygresandet har minskat medan tågresandet har ökat. Det är den positiva trend som sker i Sverige i dag, och detta ser ut att gälla även Lunds universitet. Vi i Klimatstudenterna gläds åt utvecklingen, men det är något som inte stämmer: Det finns inget stöd för att antalet tågresor ska ha femdubblats, skriver Markus Barnevik Olsson & Wilhelm Wanecek för Klimatstudenterna i Lund.
Flygresor står i dag för en överlägsen majoritet av de utsläpp som Lunds universitet rapporterar till Naturvårdsverket. Vi i Klimatstudenterna är därför positiva till den senaste miljöledningsrapporten som visar att utsläppen från flygresor under 50 mil har minskat med 80 procent. För så korta resor bör inte flyg vara ett alternativ.
Samtidigt ifrågasätter vi avgränsningen till just dessa resor, med tanke på att varken Arlanda eller Bromma flygplats ligger inom 50 mil från Sturup och Kastrup. Klimatstudenterna menar att nästa steg är förbud mot flyg mellan Stockholm och Öresundsregionen – universitetets vanligaste flygrutt. Denna sträcka flögs 6 028 gånger under 2018, och innefattas ej av den minskning som uppmärksammats. Det råder ingen tvekan om att de totala flygresorna har minskat vid universitetet, men det är anmärkningsvärt att nivån är densamma i dag som för fyra år sedan. Är det att betrakta som en kraftig minskning?
När det kommer till tågresor talas det om en femdubbling från 2018. Men, miljöledningsrapporten fastställer inte att antalet tågresor femdubblats, utan endast att utsläppen från tågresor har det. I stället fastslår rapporten uttryckligen att tågresorna endast ökat med 20 procent, en betydligt mer blygsam siffra. Tyvärr kan även denna ökning vara falsk. Sedan 2019 definieras tågresor till Köpenhamns flygplats inte längre som transfer, utan i stället som faktiska tågresor. Om dessa resor uteslutande utgör ökningen på 20 procent har det faktiska antalet tågresor inte förändrats alls.
Som ett räkneexempel från 2018 gick hela 13 097 av de 19 347 bokade flygresorna via Kastrup. Detta medför att ett motsvarande antal transferresor i statistiken för 2019 kan dyka upp som “nya” tågresor. Man har alltså anledning att vara en smula kritisk till den påstådda ökningen av antalet tågresor.
I sin helhet ser vi ett bristande statistiskt underlag där universitetet inte ens har material som motsvarar faktiska resor, utan i stället biljettbokningar – oavsett om bokningen innefattar en enkelresa eller tur och retur. Uppföljning och statistisk klarhet är väsentligt för att få översyn i utsläppsminskningarna. Vi talar med erfarenhet när vi säger att universitetet inte lever upp till vad man kan förvänta sig inom detta område.
I stället går insamlingen av statistik åt fel håll. Fram till 2018 fanns underlag som detaljerade vilken fakultet varje resa bokats av, men från och med 2019 finns inte ens det längre. Detta är problematiskt då resepolicys bestäms på institutionsnivå. Hur ska institutionerna kunna fastställa mer hållbara resepolicys om de inte själva vet hur de själva reser?
Tyvärr ligger detta i linje med en bredare trend på universitetet, där hållbarhetsarbetet förväntas ske spontant. I skrivande stund består universitetets miljöledning av 1.5 heltidsanställning. Det kan översättas i en heltidsanställd per 28 000 studenter. För att ge perspektiv har SLU fem anställda på drygt 11 000 studenter, vilket motsvarar 2 240 studenter per heltidsanställning. För att ta ett internationellt exempel har Manchester Metropolitan University en hållbarhetsanställd per 1 890 studenter. Siffrorna talar sitt tydliga språk: Hållbarhet är inte en prioriterad fråga för Lunds universitet.
Lunds universitet bör utnyttja sin potential och kompetens som kunskapsproducerande institution genom att påverka samhällsutvecklingen i rätt riktning. Därför kräver vi i Klimatstudenterna att universiteten ska leva som de lär, och visa ledarskap i klimatfrågan. Varför inte börja med att basera sina slutsatser på komplett och riktig statistik?
Markus Barnevik Olsson & Wilhelm Wanecek
Klimatstudenterna Lund
