Alla har vi drabbats av hemtentamen och dess nyck. Vaga betygskriterier leder till osäkerhet kring vad som förväntas av oss. Simon Sällström uppmanar till att ställa examinatorn mot väggen, och förklara exakt vad som skiljer tentornas agnar från vete.
Det är måndag morgon och du samlar dina krafter inför de kommande fem dagarna av Billy’s pan-pizza, syrebrist på rummet och din nya livsstil som (o)frivillig eremit. Med ytterst vagt formulerade betygskriterier samlar du kraft inför sökläsning av de 1532 sidor kurslitteratur som du självklart (inte) redan läst. Skrivandet går som det går. Du känner dig lite som en apa som på måfå kastar pilar mot en darttavla. Du har pilar och du ser att det finns en tavla, men du har ingen aning om vilken del av tavlan du ska sikta på.
Dag 18 efter att hemtentan lämnades in. Som vanligt är rättningen försenad (deadlines är väl bara för studenter?). Du slötittar på mobilen under den extremt tråkiga föreläsningen och får plötsligt en notis om ett nytt mejl i inkorgen. Avsändare no-reply@ladok.se. Dilemma: gå in på Ladok redan nu och riskera att förstöra resten av dagen ELLER vänta tills Ben & Jerry’s half-baked är inköpt, och preliminära men flexibla planer för kvällen har gjorts med kk/tinder-hookup.
Det blir alternativ ett eftersom skrivandet kändes rätt bra. Efter lite pepp-talk och några klappar på ryggen går du in på Ladok med spänning. Du har ju ingen aning om vad du kommer få. Att inte veta vad som förväntas av dig skapar osäkerhet kring utfallet. Vi människor gillar inte det okända för det innebär att vi förlorar kontroll. Det är sådant som skapar ångest.
Hur många källor förväntas du ha med? Vad utgör en välskriven text? Vad är ens ”utmärkt teoretiskt djup”? Du föreställer dig din föreläsare sitta på sitt kontor med kaffe i vänster hand, en röd penna i höger och med en djävulsk blick skräna: ”Nu ska dom små skitungarna få!”, men verkligheten är sorgligare än så. Även examinatorerna är medvetna om att det tolkningsutrymme som ges kommer att leda till viss grad av godtycklighet och orättvis bedömning.
Abstrakt formulerade betygskriterier ger ett sken av frihet för enskilda rättare, men priset är högt. Det skapar en situation där det är omöjligt att göra rättssäkra beslut kring betyg. Så nästa gång det är dags för tentaplugg rekommenderar jag att du, utöver att köpa några pan-pizzor, också gör något för att lysa upp det ångestskapande svarta hål som oundvikligen kommer att formas: Leta upp den som kommer att rätta din tenta, dra in hen i ett mörkt rum, lys med en stark lampa rakt i ansiktet och be hen förklara exakt vad det är som skiljer ett ”D” från ett ”svagt B”.
