Hur ska Sverige få bukt med bostadskrisen? Den frågan tog torsdagens Studentafton sig an, där de bland annat diskuterade marknadshyror, exploatering av mark och det kommunala planmonopolet.
Som så många gånger tidigare har Studentafton återigen aktualiserat en nyckelfråga för unga vuxna, denna gång i form av bostadskrisen. Kvällens panel består av Henrik Krantz, VD för AF-bostäder, Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen, Anders Sjelvgren, generaldirektör för Boverket och Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Moderator för aftonen var den bostadssökande och numera examinerade lundastudenten Anton Lundström.
Det första att konstateras är att ”kris” är ett normativt begrepp. Professor Hans Lind poängterar att det vi egentligen menar med kris är att vi är i en situation vi inte anser vara acceptabel. Till exempel vill vi kunna hitta ett boende för 5000 kronor i månaden inom pendlingsavstånd till jobbet eller att ungefär 5 års sparande ska räcka till för att kunna köpa ett radhus. Det talas om en bostadskris eftersom inte en enda kommun med fler än 30 000 invånare i Sverige uppfyller detta.
Om nu priserna har stigit snabbare än inflationstakten de senaste 10 åren, varför har då utbudet inte ökat såsom gängse ekonomisk teori förutspår? Panelen var överens om att orsaken är marken. Tillgången på mark är begränsad. Ökad exploatering av nya områden går väldigt långsamt på grund av det kommunala planmonopolet och motstånd från de som redan har bostad i närheten. Hans Lind berättar om en lag i USA som tillåter företag att stämma kommuner som inte upplåter mark till byggherrar som vill bygga boenden som låginkomsthushåll kan ha råd med. Något sådant finns inte i Sverige. Både Hans Lind och Marie Linder från Hyresgästföreningen vill att staten måste gå in och se till att det öppnas upp för mer byggande. Staten kan till exempel sätta ramverk som kräver att kommuner måste upplåta mark för billigt boende, något som skulle underminera det kommunala planmonopolet menar Hans Lind.
En annan aspekt är kvalitet och hållbarhet. Att massproducera boenden hade nämligen inte varit svårt om byggande kunde ske utan hänsyn till dessa två faktorer. När bostadspolitik debatteras slängs det med frasen ”reformera regelverken” jämt och ständigt. Kan det vara så att det är regler kring kvalitet och hållbarhet som då ska reformeras? Panelen får uppgiften att skapa klarhet i frågan.
Både AF Bostäders VD Henrik Krantz och professor Hans Lind betonar att det finns många regler som kan tas bort. Generaldirektör Anders Sjelvgren hjälper oss förstå de olika typer av regler vi har. Å ena sidan säkerhetskrav kring saker som konsumenter oftast inte kan bedöma, och å andra sidan regler som är socialpolitiska såsom exempelvis krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Dock finns det avvägningar som rimligtvis kan lämnas åt konsumenterna själva, enligt professor Hans Lind.
–Varför inte tillåta att bostäder byggs under jord? frågar han.
Henrik flikar in att AF Bostäder har byggt bostäder på endast 10 kvadratmeter som studenter stormtrivts i. Delar av den nuvarande lagstiftningen gör att det inte är möjligt att anpassa byggandet till vad folk vill ha – vare sig det är en lägenhet på 10 kvadrat eller hus under jord (för en lägre hyra).
Avslutningsvis talas det om upplåtelseformen och marknadshyror. Marie är först ut med att poängtera att lagstiftare har konsekvent gynnat ägande av bostadsrätter de senaste 25 åren vilket resulterat i att hyresrätter i dag är starkt missgynnade. Nybyggnation av hyresrätter är 3000 kronor dyrare än bostadsrätter, därför krävs reform. Ingen i panelen var villig att försvara marknadshyror som lösning på bostadskrisen.
–Bara personer som inte förstår hur bostadsmarknaden fungerar skulle förespråka marknadshyra, tillade Hans Lind samtidigt som han var öppen för att testa med marknadshyror på nyproduktion. Problemet, menade Hans Lind, är främst att tillgången på mark är starkt begränsad på grund av det kommunala planmonopolet, varför marknadshyror inte är en lösning.
