Studenter runt om i världen reser sig mot orättvisor. I Lund ropar aktivismen med sin frånvaro. Det måste förändras, skriver Marxistiska studenter.
I oktober påbörjade gymnasie- och universitetsstudenter i Santiago en ockupation av tunnelbanestationerna i protest mot prishöjningarna i kollektivtrafiken. Ockupationen följdes av att miljoner chilenare gick ut på gatorna vilket kom att bli startskottet för ett revolutionärt uppror i Chile. I Libanon tog unga samtidigt ledningen i en revolutionär massrörelse som en tredjedel av landets befolkning aktivt deltog i. I alla de klimatstrejker som svept över världen tog miljoner unga strid mot systemet som förstör vår planet. Exemplen är otaliga: Över hela världen tar unga ledningen i kampen för förändring.
Lund har totalt 40 000 studenter men endast 9 120 studentbostäder. Många tvingas ”couchsurfa” eller pendla långt som tillfälliga lösningar. På universitetssjukhuset råder konstanta och allt allvarligare överbeläggningar, trots att arbetarna springer i korridorerna för att få verksamheten att gå ihop. I andra delar av välfärden är situationen inte mycket bättre. Undersköterskeupproret, förskoleupproret, vårdupproret, lärarupproret och så vidare är starka tecken på att arbetare börjar försöka kämpa tillbaka i Sverige. Vi kommer att organisera studenter för att göra detsamma.
I Frankrike pågår just nu den längsta strejken i landets historia mot regeringens försök att höja pensionsåldern. På universiteten har studenter organiserat generalförsamlingar som har antagit stöduttalanden för de strejkande arbetarna. De förstår att de kommer att hamna i samma situation som arbetarna när de tar examen. Studenterna och arbetarnas intressen är desamma.
Studenterna i Lund har en tradition av kamp, som bäst kännetecknas av studentrevolten 1968. Dessa traditioner måste vi återuppliva. Oavsett om det gäller rasism, kvinnoförtryck, miljökris eller ökat tempo på arbetsplatserna har kapitalismen inget att erbjuda varken unga eller arbetare.
Vi behöver ett samhälle som inte producerar för ett fåtals vinstintresse, utan där vi demokratiskt beslutar över och förvaltar ekonomin för den stora majoritetens behov – med lika lön för lika arbete, massiva satsningar på bostadsbyggande och miljövänlig teknik, sex timmars arbetsdag och mycket mer.
Resurserna finns redan, men i fel fickor. Socialismen är inte bara nödvändig, utan också möjlig. Men den kommer inte att införa sig själv – det är vi tillsammans som kommer att kunna ta den striden.
Marxistiska studenter vid Lunds universitet
