Varför är svensken så ensam?
Under onsdagen gästades Studentafton av skaparen bakom dokumentärfilmen The Swedish theory of love (2015), Erik Gandini, och den pensionerade kirurgen Erik Erichsen.
Olof Palmes vision om individens ekonomiska oberoende gentemot någon annan kom måhända från en god plats. Om ingen tvingas leva inom samma andrahandshyrda kvadratmetrar som sin sämre hälft (för att ha råd med levebrödet) skulle relationer kunna byggas utav kärlek, trodde man.
Baksidan av samma mynt valde Erik Gandini att belysa i sin idédrivna dokumentärfilm The Swedish theory of love (2015), som visades på onsdagens Studentafton i Piratensalen på Grand Hotel, i närvaro av filmskaparen själv och Erik “rebellkirurgen” Erichsen. Kvällens moderator var Studentaftons förman Malin Jakobsson.
Den svenska ensamheten skavde i Erik Gandini, som bestämde sig för att försöka kapsla in den. I landet där en man hittas i sin lägenhet först två år efter sitt självmord, där nysvenskar får lära sig att människor här “inte gillar när man pratar för mycket”, och där nästan 40 procent av hushållen är singelhushåll, blir frågan om ensamhet en fråga om kultur, men också politik. Vad har egentligen socialförsäkringssystem och a-kassa gjort med svenskens förmåga, och vilja, att leva ut vår natur som flockvarelser? Vad händer med våra incitament att finna en livspartner, när vi kan beställa hemleverans av självinsimiering till vår ytterdörr?
Börjar man prata med folk här så är man antingen full, invandrare eller galen.
Erik Gandini berättar om sitt eget första intryck av landet lagom. När han kom till Arlanda från Italien möttes han av Socialstyrelsens uppmaning om att äta 6-8 brödskivor om dagen: ett samhälle där det statliga skyddsnätet var starkt. Med studielån som möjliggjorde för vem som helst att studera kände han en enorm frihet, men lärde också känna folkhemmet och individualismens baksida:
– Allt som var självklart på 60-70-talet, att skapa ett samhälle av oberoende individer, är en väldigt fascinerande idé om lycka. Vid tiden var det helt relevant att människor skulle vara fria från varandra och välja sina relationer.
– Men tänk om allt detta inte är synonymt med lycka? frågar Erik Gandini.
Bredvid Erik Gandini sitter Erik Erichsen, även kallad “rebellkirurgen” efter en annan av Gandinis filmer där han porträtterats. Erichsen valde att resa bort från den skandinaviska kylan till värmen i Etiopien, i både bokstavlig och metaforisk bemärkelse. Skillnaden mellan de två länderna beskriver han som mellan en svartvit stumfilm och en film i färg.
– I Etiopien är man aldrig ensam, man har alltid människor runt omkring sig. I Sverige pratar folk om “nära-döden upplevelse” , men jag gick och längtade efter en “nära-livet upplevelse”.
Erik Gandinis dokumentärfilm, som ger ett relativt entydigt svar på den svenska socialiseringsnivån, har mottagit en del kritik. År 2014 visade undersökningen European Social Survey att Sverige var mindre ensamt än andra europeiska länder, däribland Litauen och Portugal.
– Fakta och statistik är för mig ett intressant researchmaterial men den här filmen är subjektiv, poetisk och förhoppningsvis suggestiv. Det är en känslomässig resa i något som kanske inte är, men som kan vara, och det är helt skilt från Uppdrag Granskning och undersökande journalistik, säger Erik Gandini.
Någon i publiken ställer en fråga till kvällens gäster:
Finns det något vi kan göra för att undvika ensamhet i våra liv?
– Utveckla din sociala kompetens, om man kommer in i en buss här i Sverige så sätter man sig inte bredvid någon, utan längst bort. Om det sitter en enda person på bussen i Etiopien så sätter man sig bredvid den personen, och börjar prata. I Sverige kan man inte bara inleda ett samtal eller fälla en kommentar. Står man i kön i mataffären så är man tyst, säger Erik Erichsen och fortsätter:
– Börjar man prata med folk här så är man antingen full, invandrare eller galen.
