Hur gör man för att utveckla sitt kritiska tänkande så mycket som möjligt i samband med universitetsstudier? Finns det något ”recept”? Ja, att arbeta hårt med studierna och våga fråga sig: Är det verkligen så? Behöver jag veta något mer om omständigheterna för att förstå det som sägs? En person som gjort det här är Thomas Sowell, en afroamerikansk ekonom född 1930, skriver spanskaprofessorn Inger Enkvist.
Han föddes som en av flera syskon i Georgia i den amerikanska södern, hans föräldrar dog tidigt, och han adopterades och hamnade i New York. Han gjorde inte klart high school och fick själv uppleva att det var svag efterfrågan på arbetsmarknaden för unga pojkar som inte gått ut skolan. Efter några år i marinkåren fick han som f.d. soldat möjlighet till gratis utbildning. På universitet upptäckte han ämnet ekonomi. Han upptäckte också under åren kring 1968 att universitetslärare och administratörer vek sig för påstridiga och hotfulla studenter i stället för att försvara universitetets och vetenskapens ideal.
Medan han gjorde praktik i Washington D.C. vid arbetsmarknadsdepartementet upptäckte han att minimilöner ledde till högre arbetslöshet bland annat hos unga svarta. Han hade själv upplevt att det viktiga var att få en första anställning, även om lönen var låg, för att sedan kunna gå vidare. Tjänstemännen i departementet var dock inte intresserade att ifrågasätta sina idéer. Detta blev ytterligare en ögonöppnare. Det kom att bli en specialitet hos honom att undersöka om välmenande reformer ger de resultat som är avsedda.
Det Sowell visar är alltså att reformer inte alltid har avsett resultat.
Sowell har alltid varit engagerad i afroamerikaners utbildning. Är familjepolitiken rätt utformad för att stödja afroamerikanska barn? Sowell har grävt fram statistik som visar att runt 1920 bodde 70 procent av de afroamerikanska barnen i familjer med båda sina föräldrar. Den procentsatsen har sedan sjunkit för att nu ligga under 30 procent samtidigt som stödet till ensamstående mammor ökat. Är stödet till barnen då rätt utformat?
Blev afroamerikanska elevers skolgång bättre i och med medborgarrättsrörelsen? Det är inte säkert, eftersom regler som gick mot kvalitet infördes samtidigt. Före början av 1960-talet fanns bland annat ett antal skolor med huvudsakligen afroamerikanska elever, där elever från hem utan studietradition fick en god utbildning, och en sådan hette Dunbar i Washington D.C. Skolan hade intagningsprov, hård studietakt och goda lärare. Från Dunbar kom en viktig del av USA:s afroamerikanska intellektuella elit. Vid 1960-talets början togs inträdesprov tas bort och skolans möjlighet att ställa krav minskades. Dunbars fina resultat försvann på några få år. Sowells poäng är att borttagande av krav var negativt för alla men speciellt för afroamerikaner.
Sowell har undersökt kvotering för minoritetsgrupper till universitet. Många tror att kvotering hjälper fattiga afroamerikanska studenter. Nej, säger Sowell, de är oftast inte intresserade av universitet. Förmånstagarna är i stället i regel medelklasstudenter, som ändå ligger ganska bra till. För dem kan det till och med vara negativt med kvotering, därför att de kan komma in utan att anstränga sig maximalt. Har de inte vanan att arbeta på toppen av sin förmåga, kan de inte alltid hänga med i den uppdrivna takten. De studenter som däremot ”petades ner” vid antagningen klarar sig däremot mycket bra vid de ”näst bästa” universiteten. Sowell har gjort liknande undersökningar med samma resultat i ett antal länder.
Det Sowell visar är alltså att reformer inte alltid har avsett resultat. Man har inte undersökt de möjliga konsekvenserna i förväg, och man har inte ens i efterhand kontrollerat om resultatet är det avsedda. Sowells slutsats är att det finns grupper som säger sig representera svaga samhällsskikt och som agerar i deras namn men inte alltid i deras egentliga intresse. Sowell studerar områden där omfattande samhällssatsningar har gjorts men där de utlovade förbättringarna lyser med sin frånvaro och frågar sig varför den samhällsvetenskapliga forskningen inte har pekat på de här motsägelserna. Det är lätt att förstå att han inte är favorit i alla läger.
Kritiskt tänkande är att ifrågasätta och jämföra. Vi kan lära oss kritiskt tänkande genom att använda Sowells fråga ”Är det verkligen så?” och också ”Jämfört med vad?” Det tar dock tid att leta upp fler referenser och jämföra. En annan lärdom från Sowell är därför att man för att kunna tänka kritiskt måste avsätta tid, eftersom det inte finns några genvägar till kritiskt tänkande. Av meningsmotståndare betecknas Sowell ofta som konservativ, därför att han kritiserat reformer, men att basera sig på fakta borde inte förknippas med politik utan med forskningsetik. Det är en inspiration att läsa hans böcker, till exempel: A man of letters (2007), Black education: myths and tragedies (1972), Education. Assumption versus history (1974), Dismantling America (2010), The quest for cosmic justice (1999) eller Intellectuals and society (2009).
Inger Enkvist
professor emerita i spanska vid Lunds universitet
