20 år har gått sedan Kommunpartiet Studenterna tog sig in i Lunds kommunfullmäktige. Lundagårds Nina Morby har pratat med en av grundarna som minns en spännande tid i maktens korridorer.
Stämningen i AF-borgen är festlig. Förutom radiovågornas meddelande av de senaste valprognoserna är denna kväll, den 20 september 1998, lik vilken annan studentsittning som helst. Innan klockan slagit midnatt har dock ett historisk besked fattats av Lunds kommuns invånare: För första gången någonsin har ett politiskt parti enbart bestående av studenter ställt upp i kommunvalet, och, med 2,1 procent av rösterna, lyckats få plats i makthavarnas korridorer.
– Vi hoppades på ett eller två mandat men vi hade inte tagit ut någon seger i förskott, så vi blev ganska överraskade. Helt plötsligt var vi inte bara en opinionsbildare, utan ett politiskt parti som satt i kommunfullmäktige i Lund, säger Magnus Holst.
Han var en av studenterna som firade segern efter glädjebeskedet. I dag jobbar han som studierektor på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund. Vi träffas en eftermiddag på Lundagårds redaktion i AF-borgen, i samma byggnad som Studentpartiet hade sin vallokal under början av 2000-talet.
Hösten 1997, ett år före valvakan, bestämmer sig Magnus Holst tillsammans med ett par studenter, de flesta med en fot med i kårvärlden, för att sätta press på kommunpartierna i Lund. Under lång tid har de känt en ovilja från kommunen att lyssna på studenterna. För att råda bot på problemet planteras en tanke hos de kåraktiva.
“Vi kanske ska bilda ett studentparti?”
Sagt och gjort. År 1998 bildas Kommunpartiet Studenterna. I partiprogrammet framgår ett antal stora frågor för partiet. Framför allt vill partiet göra något åt lundastudenternas brist på ställen att bo genom en kommunal bostadsrättsförening. Det är ett resultat av en ohållbar bostadsbrist bland de som kommit från annan ort för att studera.
– Redan då florerade historier om studenter som bodde i tält i Lundagård, säger Magnus Holst.
I valprogrammet som partiet låtit trycka, i signalorange med en given magnolia som partilogga, betonar de kommunens ovilja att se studenterna som en tillgång. De upplever studenter som en marginaliserad grupp vars behov negligeras av kommunens politiker. Framför allt finns ingen naturlig arena för enade samtal där man kan besluta kring gemensamma frågor.
– Vi upplevde att Lund var indelat i tre skilda världar: Studenterna levde i sin värld, universitetet i sin och Lunds kommun hade inte så mycket med resten att göra.
Ett av partiets främsta mål blir därför att inrätta ett studentråd där representanter från alla tre delar kunde förenas och diskutera aktuella frågor som rör samtliga parter. Magnus Holst och hans partikamrater upplever vid tiden att många frågor saknade ett studentperspektiv.
– När vi satt i barn- och utbildningsnämnden tänkte vi på studenter med barn, på vilket sätt funkar det, finns det svårigheter där? Vi uppmärksammade också kommunikationen. Hur vägar, cykelvägar och busslinjer påverkar studenter i en stad som Lund.
Vi kallade oss för regnbågslistan. Vi hade representanter från i stort sett alla politiska partier utom Sverigedemokraterna.
Trots att endast ett av kommunfullmäktiges 65 mandat tilldelas Studentpartiet, får de en oväntad vågmästarroll. Frågan gäller kommundelsnämnders vara eller icke vara. Studentpartiet stödjer avskaffandet tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna, och får därigenom insynsposter i kommunstyrelsen tillsammans med ett antal nämnder och utskott.
– Allt hängde på vårt enda mandat, där vi fattade beslut om att stödja avskaffandet av kommundelsnämnderna och införa centrala nämnder. Som tack fick vi igenom vissa politiska frågor och platser i vissa nämnder. Vi fick igenom studentrådet – en insynsplats i kommunstyrelsen. Där hade vi ingen rösträtt men kunde delta i mötena och yttra oss, i och med att de flesta beslut görs upp där innan de går till kommunfullmäktige så kunde vi påverka mycket därigenom.
Studentpartiet är ett ovanligt parti i ideologisk bemärkelse. På valsedeln låter man skriva politisk tillhörighet efter varje namn, vilket vittnar om en salig blandning av världsåskådningar mellan “halvvänster, “socialfeminist” och “borgerlig”. Bredvid Magnus Holst står beskrivningen “kristen socialist”.
– Vi kallade oss för regnbågslistan. Vi hade representanter från i stort sett alla politiska partier utom Sverigedemokraterna. Det funkade jättebra, på kommunnivå handlar det ofta inte om stora ideologiska frågor utan om praktiska. De avgöranden man gör handlar snarare om vad man kommer överens om i respektive parti och inte så mycket utifrån ideologi, säger Magnus Holst.
Men trots en bra samarbetsförmåga tror han att de skilda bakgrunderna delvis låg partiet i fatet.
– Många tyckte “äh, vadå ett studentparti, det är bättre att rösta på samma parti som man röstar på i riksdagen med en tydligare ideologisk hållning”. I och med våra olika ideologiska ståndpunkter hade vi ingen annan ideologi än att vi skulle sätta studenternas frågor i centrum. Det var säkert många som kände att de hade tillhörighet till en politisk inriktning eller ideologi och inte röstade på oss av den anledningen.
Trots det lockar partiet en betydande andel av rösterna bland studenter. På Kämnärsrätten väljer 14 procent att lägga röst på partiet i valet år 1998. Men när mandatperioden närmade sig sitt slut överväger Studentpartiet att kasta in handduken. Partiet formulerar 18 punkter som man kräver att övriga partier ska uppfylla. Det är ett ultimatum, alternativet är att kandidera även i valet 2002.
– Vår plan var aldrig att vara kvar i Lunds studentpolitik i all oändlighet utan att sätta studenternas frågor på den politiska agendan. När vi kände att vi hade fått genomslag så kände vi att vår bas för att kunna fortsätta ytterligare en mandatperiod inte var särskilt bra, säger Magnus Holst.
På en presskonferens, måndagen den 28 augusti 2002, meddelar Studentpartiet sitt definitiva beslut: De tänker inte ställa upp i valet samma år, då merparten av de 18 programpunkterna var uppfyllda eller under bearbetning. Framför allt har partiet lyckats få igenom två stora reformer genom studentrådet, tillsammans med ett beslut om att studenter ska få individuell handläggning vid socialbidragsärenden.
Ett litet spår lämnar partiet ändå efter sig. För att förvalta rätten till partibeteckningen Studentpartiet samt partiets kvarvarande ekonomiska tillgångar, inrättas organisationen Studentpartiets stiftelse för ett studentvänligare Lund.
– Vi har kvar lite pengar från det partibidrag som vi fick. Vi har sagt att om någon ska starta ett studentparti igen så kan vi sponsra med någon tusenlapp för att trycka valsedlar, avslutar Magnus Holst innan han lämnar Lundagårds redaktion och AF-borgen, där han suttit på partimöten 20 år tidigare.
