Det här är en debattartikel. Åsikter är skribentens egna.
Svensk opinionsbildning har länge präglats av politisk korrekthet och identitetspolitik, något som har resulterat i allt trängre åsiktskorridorer och en mer polariserad debatt. Det har inte minst manifesterat sig på Lunds universitet genom exempelvis inskränkt lärofrihet. Det menar Samar Kurdi, student på personal-och arbetslivsprogrammet.
Politisk korrekthet bottnar i en idé om att det finns utsatta grupper i samhället vars intressen måste skyddas, men tyvärr sker detta på bekostnad av yttrandefriheten. Det politiskt korrekta samtalsklimatet kännetecknas av ett ständigt moraliserande av åsikter där man avfärdar meningsmotståndare som onda och trångsynta. Den primära styrkan i ett argument bedöms inte ligga i dess sakliga korrekthet, utan snarare i dess politiska korrekthet. Detta lämnar föga utrymme för fritt tänkande och frispråkighet vilket resulterar i ett klimat där människor av rädsla lägger sig platt för åsiktskonformismen.
Den trånga åsiktskorridoren lämnar heller inget svängrum för människor att göra misstag, debattklimatet är hätskt och oförlåtande. Ett klumpigt uttalande kan till exempel kosta människor deras karriär, det råder en skadlig “cancel culture”. Det gäller att ständigt vara aktsam med vad man säger och hur ens budskap kan komma att (om)tolkas av andra. Man skulle kunna sammanfatta politisk korrekthet med en princip: Undvik risken att kränka någon (särskilt en person som tillhör en mindre privilegierad grupp i samhället). Men realistiskt sett kommer det alltid finnas någon som blir (lätt)kränkt alldeles oavsett hur mycket man anstränger sig för att inte trampa någon på tårna.
Identitetspolitiken, som handlar om att man konstruerar sina argument utifrån sin identitetstillhörighet, försvårar ytterligare den fria debatten. Det finns en föreställning och ett antagande om att jag som invandrare ska sympatisera med vänstern och att jag som kvinna ska identifiera mig som feminist. Om någon till exempel ställer sig frågande till öppen invandring betraktas det som en akt av rasism och därmed ett direkt hot mot mig som invandrare. Om någon ifrågasätter feminism är likaså detta ett påhopp mot min identitet som kvinna. Det finns dessvärre en oförmåga att skilja på identitet och politisk saklighet, vilket i sig omöjliggör en öppen och saklig diskussion om diverse politiska frågor.
För att stävja denna utveckling som i realiteten innebär inskränkt tanke-och yttrandefrihet är det av största vikt att vi respekterar varje människas rätt att få komma till tals. Yttrandefriheten ska inte endast vara förbehållen de människor som uttrycker sig politiskt korrekt utan också de människor som vill utmana den allmänna uppfattningen. Om du blir personligt kränkt över någons yttrande, fråga dig själv om din rätt till att vara kränkt står över en annan människas rätt att yttra sig. Viktigt att komma ihåg i sin iver att kategorisera åsikter i “rätt” och “fel” är att politiska frågor inte sällan är stora och komplexa till sin natur och ett enkelt ställningstagande i för-eller-emot inte alltid är fruktsamt.
Intellektuell utveckling förutsätter ett öppet och nyanserat samtalsklimat, men för att det överhuvudtaget ska vara möjligt så måste vi få komma till tals, göra misstag, och ständigt utmanas. Precis som Jordan Peterson sa “In order to be able to think, you have to risk being offensive”.
Samar Kurdi
Student på personal-och arbetslivsprogrammet
