Idén om nationen genljuder i dagens medielandskap, speciellt i coronakrisen. Risken att fastna i dess tankegångar är något varje student bör undvika. Annars kommer vi förlora vår koppling till resten av världen.
Tage Erlander ska en gång i tiden sagt något i stil med att Socialdemokratins största utmaning är de evigt ökande materiella förväntningarna. Han talade utifrån erfarenheten av att se det svenska folkets ekonomiska tillgångar mångdubblas under flera decennier. Folkhemssverige var ett internationellt praktexempel på en framgångsrik välfärdsstat.
Ekot av denna guldålder ljuder extra högt i nuläget. Coronakrisen har vänt samhällsintresset från identitetspolitik till det som gjorde det socialdemokratiska Sverige så framgångsrikt: välfärdsstatens materialitet. Sjukvård, tillgång till äldrevård, sysselsättning – de basala förutsättningarna för ett fungerande välfärdssamhälle – har återigen hamnat i centrum. Dessutom krediteras regeringen för den i dagsläget lyckade svenska hanteringen av smittspridningen. Fokus för samhället blir ett rannsakande av den egna nationen.
Det är svårt att lyfta blicken nu. När gränser stängs, när medier nästan enbart rapporterar om corona, när den egna statens agerande blir det enda intressanta – då rannsakar vi sällan resten av världen. I Polen fortsätter president Andrzej Duda att underminera demokratin genom att införa ett valsystem bäddat för fusk, samtidigt som den polska regeringen utnyttjar karantänen för att få igenom propositionen om abortförbud. I Ungern stärker Viktor Orbán sin egen makt genom att införa ett dekret om nationellt nödläge som i praktiken gör honom till EU:s första diktator; för invånarnas trygghet, menar han. Israels premiärminister Benjamin Netanyahus korruptionsutredning pausas och hans opposition undermineras.
Krisen har satt oss studenter i en unik sits: Utan kunskapsutbytet med resten av världen går vår koppling till den förlorad. Vi har ett ansvar att förvalta den kopplingen. Det faller till oss studenter att fortsätta vara nyfikna på världen runtomkring oss; att läsa, skriva och diskutera om vad som händer utanför våra gränser. Medan samhällets blick riktas inåt måste studenterna hålla ett öga utåt. Mot framtiden, mot världen, mot våra medmänniskor.
När gränser stängs, när den svenska modellen hyllas, när det man ofta hör om är den egna nationen – då ska vi studenter upprätthålla vår globala solidaritet. I ekot av Folkhemssverige ska inte rösterna från resten av världen drunkna.
