Suktar du efter nya intryck, i tider av social isolering? Lundagårds Alve Rauer och Amandus Gustafsson provar social distans-konst i Malmö. ”Audiowalk Malmö” är ett samlat verk av ljudskulpturer skapade av förstaårselever på Konceptuell scenkonst på Teaterhögskolan i Malmö. Ledorden är ”med inspiration från och tillhörande platser i centrala Malmö”.
På en nedladdningsbar karta finns skulpturernas platser utmarkerade, och via ett album på Soundcloud kan lyssnaren ta del av konstverket. Att däremot hitta fram till rätt sida, till rätt album, och sedan få den tillhörande pdf:en visar sig kräva fler klick än en skattedeklaration. Men så är det också en skolproduktion.
Konstnärer: Eik Leknesund Elnes (spår 1, 4 & 7), Ingrid Einarsson (spår 2, 3 & 8), Marit Mevold (spår 5 & 9), Jonatan Mattisson (spår 6).
Konstverk 1: ”No Ser Eg Atter” av Eik Leknesund Elnes
Amandus:
Södra Förstadsgatan, intill köpcentret Triangeln, kontrasteras av kyrkostämmor genom hörlurarna. Först kommer orgel, sedan ekande röster som fångar lyssnaren. Men det är bara ett kort smakprov, då spår nummer två tar vid där detta slutar.
Konstverk 2: ”Viskningar” av Ingrid Einarsson
Alve:
Jag slår mig ner på en av bänkarna, mitt i Sankt Johannes kyrka och slår på inspelningen. Fotsteg hörs, följt av orgel, följt av körsång. Som under en högmässa. Det är vackert, men att lyssna på en ljudinspelning av en mässa i en kyrka tillför inte rummet någonting. Jag tänker, själviskt, på allt jag saknar av kulturupplevelser just nu. Kanske lånar verket för mycket av förförståelsen man har inför kyrkorummet, eller kanske är poängen att man ska få en försmak av vad som försiggår, har försiggått härinne.
Konstverk 3: ”En By Der Er Blød Som En Krop” av Ingrid Einarsson
Amandus:
Mellan kyrkan och norra uppgången. Stråkar hörs i bakgrunden. Samma kvinnliga röst som tidigare läser två lyriska rader om och om igen. Språket skiftar: omväxlande spanska, engelska och danska som överlappar varandra. Stycket väcker eftertänksamhet, att begrunda en plats och en stad.
Konstverk 4: ”En Natt På Toget” av Eik Leknesund Elnes
Amandus:
Kartplacering på Malmö Konsthall. Öresundstågets inbromsningar och vibrationer från en mikrofon i kollektivpendlandets rörelser. Detta förbyts till ljusa neon-ackord, liknande något från åttiotalets Vangelis. Sedan inne på tåget mot toaletten, vars vattenljud övergår till regnskog. Vackert men aningen långt.
Konstverk 5: ”Song In My Head” av Marit Mevold
Alve:
Åter ett verk som bygger om verkligheten, lägger sina lager ovanpå. Cykelljud, och sång. Jag står framför skateboardramperna, alldeles bredvid de fula gyllene statyerna utanför Malmö konsthall. Cyklarna viner förbi, också på cykelbanan.
Konstverk 6: ”Örat Mot Gräset Till” av Jonatan Mattisson
Alve:
På en gräsplätt i Magistratsparken. Ljudet från inspelningen börjar som vanliga miljöljud, men stegras med tiden till någonting som låter mera statiskt. När ljuden inte längre påminner någonting verkligt präglas man mer och mer av vad man ser. En joggare springer förbi och det är lätt att inbilla sig att hon är källan till ljudet, som stegras för att sedan försvinna. Tydligt exempel på när konstverket fungerar som bäst, när det förhöjer och förändrar upplevelsen man har av staden och dess ljudbild.
Konstverk 7: ”Jakt” av Eik Leknesund Elnes
Amandus:
Uppe på Malmö Operas terrass berättar en manlig, norsk röst om en jakttur. Det är rakt, sentimentalt, lite ekopoetiskt. Men effekten ställd mot stadsmiljön är oklar, och skapar inte någon märkbar kontrast. Undermåligt.
Konstverk 8: ”Teatern Utanför” av Ingrid Einarsson
Alve:
Röster som tycks vara inspelade inifrån teatern, vid en repetition, blandas med en mer monoton och viskande stämma. Här upplever jag avståndet för stort. Jag befinner mig varken i teaterrummet eller utanför, i staden. Men kanske är det inte poängen. Kanske är det viktigt att ta sig runt i staden och få en försmak av alla platser, laddade med mening, som nu står tomma.
Konstverk 9: ”Breeze of Spring” av Marit Mevold
Amandus:
På Teaterparkens grusgångar, ljusa synthackord och klingande klockljud. Samma kvinnliga röst läser en text på engelska, uppdelad i två partier: en dikt och ett ensidigt telefonsamtal om bröllop. Ljuden är fina och interagerar väl med miljön. Texten blir dock repetitiv. Både telefonrepliker och diktrader upplevs som klichéartade och tillgjorda.
Konstverk 10: ”(too many) Zoots” av Okänd
Alve & Amandus:
Storbandsjazz på biltuta, saxofon och tutornas tuta: trumpet. Platsanvisning saknas, man kan vara var som helst. Stadsmiljöns trafikbuller, lastbilsmotorer som brummar förbi. Jazzigt, glädjefullt, den tar oljud och skapar ett musikaliskt glädjeutrop. En bra avslutning.
