När läsåret är slut och vi alla har gått vår sista lektion är det dags för introspektion. Men beroende på om du lever livet som en golfare eller joggare så kommer frågorna du behöver ställa till dig själv att vara olika.
För vissa människor är livet som att spela golf. De har ett tydligt mål: bollen ska in i hålet. I stora drag kan de styra utfallet och med tillräcklig tid, dedikation och hårt arbete kommer bollen att nå sitt mål. Ibland går det dåligt och golfaren tappar hoppet, en kort stund. Men lika snabbt som gräsmattorna utanför sjön-sjön fylldes till kanterna under torsdagens 17-gradiga eftermiddag, hittar golfaren snart motivationen igen. Och när bollen väl sitter i hålet traskar de obekymrat vidare till nästa hål på den förutbestämda banan.
Sedan har vi den andra gruppen: joggarna. Folk som löptränar motiveras ofta av två saker. Antingen hamnar de i någon sorts härlig trans under joggingturen och glömmer bort verkligheten. Ungefär som när uppsalastudenter fastnat för länge i sin lilla verklighetsfrånkopplade uppsalabubbla och följaktligen tror att de bor i Sveriges bästa studentstad. Den andra motivationen som joggarna har är ett eller ett par diffusa mål såsom att förlora några kilon, leva längre eller ”bli lycklig” (vad nu det ska betyda). Joggaren fokuserar på det som är här och nu, utan att tänka så mycket på framtiden. Lite som när vi studenter konsekvent undviker att öppna fliken med ”nuvarande skulder” på CSNs hemsida.
För alla golfare är terminsslutet en möjlighet att leta fram nya hål (mål). Nya utmaningar att sikta in sig på. Nu när sommaren är här och de flesta kurser är klara är det kanske dags för nya utmaningar? Du kan lära dig ett nytt instrument, bygga ut ditt sociala nätverk eller börja med bergsklättring. Det viktiga är dock inte vad du gör, utan varför du gör det.
Till skillnad från golfarna har joggarna inte något tydligt mål som de mekaniskt jobbar mot. De tar livet lite som det kommer. De låter löpningens förrädiska dopaminkickar omfamna hela deras verklighet – en styrka såväl som svaghet. Sedan vaknar de upp från sin ”ta varje dag som en den kommer och ha de’ gött”-trans (oproportionerligt många göteborgare är joggare) och märker att de har joggat i cirklar.
För båda dessa typer handlar sommarens mellanakt om att ge tid för reflektion. För joggaren handlar det om att tillfälligt ta ett steg ut ur transen för att se om det är rätt väg att ta. Joggaren frågar sig själv: ”kan jag leva med mig själv om 15 år om jag står där jag står nu?”. För dig som är golfare handlar sommaren om att ompröva sina mål. Slår du bara vidare mot första bästa mål eller representerar målet den du faktiskt vill vara?
När terminens regelbundenhet byts ut mot sommarens frihet får vi studenter en utmärkt möjlighet att välja en ny väg. Allt från vilken tid du går upp på morgonen eller den mat du äter till vilka vänner du har och vilken karriär du vill ha. Men kom ihåg att tentorna måste skrivas först – ingen introspektion innan du gått din sista lektion.
