Våren 2020 kommer vi antagligen att minnas som en vår då studentlivet stod stilla. Inget Siste april, inget tioårsfirande för Studentlund och, för medicinare kanske jobbigast, ingen Toddydag. Därmed fick Lunds äldsta spexsällskap inte fira sitt 125-årsjubileum.
– Hallå! Ursäkta att jag dröjde. Jag satt i trädgården och drack kaffe, svarar Max Swanling, Toddyspexarnas förman, i telefonen med en avslappnad stämma.
Efter en tid av stress från onlinetentor har han äntligen tid att varva ner. Men det är inte bara prov som varit påfrestande, för Toddyspexarnas förman. Tidigare i vår tog nämligen han, tillsammans med Toddyspexarna, beslutet att ställa in ett av de viktigaste spexen i föreningens historia. Med det skulle Toddyspexarna fylla 125 år.
Toddyspexarna är en av Lunds äldsta spexföreningar. Fenomenet Toddyspex är äldre än föreningen och har sina anor i 1830-talet. Toddyspexet var namnet på det spex som framfördes på Den Stora Toddydagen, vilket är en av medicinarnas största högtider i Lund. Året efter att Medicinska föreningen skapades grundades Toddyspexarna och framförde debutspexet Gengangeren eller Toddy och Salubrin år 1895. Föreställningen beskrevs som ”ljud och oljud i tvenne öppningar” och rosades av både publik och kritiker.
Sedan dess har spex framförts varje år på Toddydagen. Vart annat år med ett nyskrivet spex, vart annat med en klassiker. För att fira att föreningen fyllde ett och ett kvarts sekel var tanken i år att de skulle ha satt upp en gammal toddyklassiker, Al Capone (1963). I ensemblen för att förverkliga detta fanns i år 118 besvikna, men förstående, deltagare.
– Mest synd är det kanske om regissören och manusgruppen. De har ju jobbat på det här manuset sedan förra hösten. Men också att planeringsarbetet för hela Toddydagen redan var klart. 125-årsfirandet skulle bli en vanlig toddydag, fast större. Vi hade räknat med att upp mot hundra gamla spexare skulle ha kommit, säger Max Swanling uppgivet.
När det begav sig på första halvan av 1900-talet arbetade färre på uppsättningarna, och många av de som stod på scen var kända skådespelare från bland annat Lundaspexarna. Det måste tilläggas att det alltid varit vanligt att vara medicinare i spexvärlden.
– Jag tror att det beror på att vi i regel har en stor tenta per termin. Det gör ju att om man lägger en månad i mars på att spexa, så kan man ta igen plugget lättare. Det är nog svårare på kurser med mer frekventa tentor, teoretiserar Max Swanling.
Det är inte första gången ett Toddyspex blir inställt. År 1905, 1918 och 1953 är bara några exempel på år utan uppsättningar. I likhet med år 2020, härjade år 1918 en annan epidemi – spanska sjukan.
Året därpå, 1919, satte Toddyspexarna upp Väringar i Miklagård som blev Toddyspexarnas första spex att spelas inför allmän publik, tidigare hade man bara spexat inför medicinare. Inte heller under 1940-talet fram till mitten av 1950-talet sattes Toddyspex upp på Toddydagen. Man bröt mot spextraditionen och satte i stället upp Toddydagsrevyer. Orsaken var främst att under andra världskriget saknades viljan eller orken att skriva nya spex. Samma år som krigsslutet sattes spex åter upp, bland annat för att uppmärksamma att Toddyspexarna fyllde femtio år. Först ut var föreställningen Marie-Antionette (1945). Den blev snabbt en klassiker.
1970-talets början är också en speciell period i spexets historia. Spexet framfördes i vanligt ordning på Toddydagen, men inte av Lundastudenter, utan av medicinare från Göteborg.
Först på mitten av 1970-talet tog de lundensiska manusförfattarna sin revansch. Detta med spexet Katarina av Medici, 1976, vilket väver samman adelsfamiljers intriger med skämt som anspelar på medicinare.
Det kanske största steget i Toddyspexarnas historia togs på 2000-talet. År 2004 bröt sig Toddyspexarna fria från Medicinska föreningen och blev en egen studentförening i Akademiska föreningen. Blott sju år senare stod kvinnor första gången på scen i Toddys historia. Det var i spexet J. Edgar Hoover (2011), som handlar om Vietnamkriget. Sedan dess är ensemblen på scen heterogen.
Trots det avbokade spexet år 2020 ser Max Swanling framåt:
– Till hösten kommer det vara en återuppsättning i Ystad. Det är en över fyrtioårig tradition som fortfarande hålls kvar. Det är något speciellt att besöka Ystad som inte har samma studentkultur. Trots det dyker människor upp och berättar för mig att de har sett våra spex i tjugo år. Det är stort!
Toddyspexarnas historia har kantats av återbud och inställningar, men även av starka come-backs. Om historien upprepar sig har Toddyvänner inte väntat förgäves på nästa års uruppförande.
