Vi tenderar underskatta det som omger oss i överflöd. Lunds ständigt närvarande kråkfåglar utgör inget undantag. Vad de flesta inte känner till är att de tillhör planetens mest intelligenta djur.
I en ödslig caféteria på LUX träffar jag kognitionsforskaren Ivo Jacobs, som länge studerat olika kråkfågelarter och deras beteende. Samtalet förs på engelska, anmärkningslöst flytande från hans sida, inte lika så från min.
– Vi kallar oss kognitiva zoologer, förklarar Ivo Jacobs. I bred bemärkelse studerar jag djurs intelligens, särskilt evolutionen bakom den.
Lunds universitet är ett av de få i världen som har särskilda faciliteter tillägnade kognitionsforskning på dessa djur, och Ivo Jacobs har stiftat god bekantskap med korparna där.
– Kråkfåglar bildar starka band med människor de haft lång och god kontakt med. De jag jobbat med har levt i sociala grupper eller par med artfränder, som i det vilda, men formar ändå nära relationer med mänskliga omhändertagare och forskare.
Han känner ett starkt band till de kråkfåglar han jobbat med. Hans varma beskrivning skiljer sig dock något från gemene mans uppfattning; bristen på minspel kan ge intrycket av kråkfåglarna som “själlösa”. Ivo Jacobs anser att den som faktiskt observerar dem snabbt kan se att de i själva verket är nyfikna och lekfulla djur. De leker ofta i vinden, och på vintern kan man se kråkor som med vilje tumlar nedför isiga hustak om och om igen, som en rutschkana.
Det som gjort kråkfåglarna förtjänta av vetenskaplig uppmärksamhet är dock deras överraskande intelligens, som är direkt jämförbar med människoapors. Kråkfåglar tycks bland annat besitta “theory of mind”, det vill säga förmågan att tänka sig in i andra individers perspektiv. Ivo Jacobs beskriver ett experiment där man låtit en korp betrakta en arena från ett titthål, varpå den sedan släppts ut på arenan. När korpen själv fått gömma mat spelade man upp inspelade korpläten bakom titthålet, varpå korpen började gömma maten på ställen som inte varit synbara från det perspektivet.
– Det visar verkligen att de på något vis inte bara tänker utifrån sitt eget perspektiv, utan också andras, menar Ivo Jacobs.
Kråkfåglarnas kognitiva talanger tar inte slut där:
– Korparna är lika bra, om inte bättre än, människoapor vad gäller framtidsplanering, berättar Ivo Jacobs.
Framtidsplanering bygger på förmågan att kunna avstå från omedelbar belöning för framtida vinning, som att sätta in pengar på sparkonto (som jag hört att somliga gör?). Man kan bland annat demonstrera detta hos kråkfåglar som lärt sig byteshandel. Man ger fågeln en brödbit, men håller också upp en smakligare ostbit. Fågeln har lärt sig att om den låter bli brödbiten i några minuter, kan den sedan byta ut den mot den godare ostbiten. Därför väntar den med att äta brödet, för att kunna få något bättre (ostbiten) på längre sikt.
– En rolig sak är att de tenderar lägga brödet utom synhåll, som om de inte vill “fresta sig själva”.
Forskningsresultaten har dock länge varit förbryllande – hur kan en så liten hjärna vara kapabel till sådana (relativa) underverk? Ivo Jacobs berättar att nyckeln ligger i antalet hjärnceller. Tidigare har man utgått från hjärnans storlek i förhållande till kroppen för att estimera djurs intelligens. I dag finns metoder för att istället räkna ut hur många hjärnceller som ryms i en given bit hjärnvävnad.
– För cirka fem år sedan upptäckte man att fåglar har mycket täta hjärnor. Vår hjärna är ungefär hundra gånger så tung som en korps, så man kunde tänka sig att den rymde hundra gånger så många hjärnceller i den del av hjärnan som inbegriper “komplext tänkande”. Men det är bara kanske tretton gånger fler. Det här förklarar deras intelligens.
Mycket kapacitet som tar mindre plats. Att utvecklingen tagit den vägen beror på fåglars behov av att väga lite, för att tillåta effektiv flygförmåga.
– Jag tänker på det såhär: En fågelhjärna är som en modern laptop, och en däggdjurshjärna är mer som en dator från typ 10 år sedan.
På BBC Earth finns det klipp på kråkor som släpper nötter vid övergångsställen på tätt trafikerade områden, så att nöten kan knäckas under bildäcken och sedan säkert återhämtas vid grönt ljus. Deras intelligens gör att de anpassar sig snabbt till livliga och föränderliga miljöer som studentstäder, vilket yttrar sig på många snillrika sätt.
Så hur kan vi bli bättre på att uppskatta våra fascinerande bevingade vänner? Ivo Jacobs har ett avslutande råd:
– Försök observera dem bättre. När du väntar på bussen eller så, uppmärksamma vad de gör, så tror jag att du rätt snabbt kommer att inse att det händer mycket mer än man tror. Jag tror att många missar det för att de inte tittar upp.
KAJA
Den lilla kajans ljusblå ögon kan vara utvecklade för kommunikation, då pupillkontrasten gör ögonriktningen mer avläsbar. I experiment har de visat sig vara bra på att läsa av även människors ögonriktning.
SKATA
Svartvit? Knappast. Vore inte skatan så vanlig hade dess fantastiska blågrönskiftande dräkt kanske beundrats oftare. Och nej – att de stjäl silvriga saker är en myt. De leker gärna med alla möjliga objekt, glänsande eller inte.
GRÅKRÅKA
Kända företrädare inkluderar den cyniske Kråkan från Mamma Mu-böckerna. Blanda för guds skull inte ihop med kajan. Visst, båda är grå-och svartmönstrade, men kråkan är större, har grövre näbb och mörka ögon.
RÅKA
Råkan känns igen på sin fjäderlösa näbb (ser ut som liemannens kramdjur). Förekommer i Sverige nästan enbart i Skåne och Uppsala. Oklart exakt varför, men tacksamma är vi!
Kråkfakta:
- Kråkfåglar äter mycket insekter. Utan dem uppstår obalans i ekosystemet. Vilka hjältar!
- Mata inte kråkfåglar med salta saker! Till skillnad från måsfåglar har de inga körtlar för att exkretera salt. Ge dem hellre frukt eller frön, eller kanske spara några döda husflugor från fönsterblecket? Var inte så självisk!
- Kråkfåglar är monogama livet ut, vilket är rätt ovanligt bland djur. Det stämmer – skatan du såg gräva omkring i en sopkorg vid busstationen imorse har bättre koll på livspusslet än vad du har.
