Blommor och bin i all ära, men det doftar sällan rosor. Studentlivskrönikör Viktor Wallén uppmärksammar den växt vars doft inte (enbart) producerar positiva associationer.
Luktsinnet är det sinne vilket snabbast väcker minnen till liv. När de kemiska substanserna når luktcellerna skickas elektriska signaler genom synapserna vilka identifierar doften. Identifikationen sker genom associationer till tidigare erfarenheter.
För någon som mäter sin CSN-skuld i hundratusentals kronor är Lunds olika dofter lättigenkännliga. Jag är därför rätt person att höja ett varningens finger: I Lund bör du andas genom munnen under våren.
Detta då staden huserar Guds vidrigaste växt: Castanea sativa, även känd som äkta kastanj. Valet av adjektiv motiveras av trädets distinkta egenskap – den bär på en doft som är oroväckande lik den av en livgivande vätska.
Sperma.
Som före detta tonåring vet jag precis hur det ovannämnda doftar. Lukten (stanken) slingrar sig genom näsborrarna. Tjockt, segt, omisskännligt. Det dränker luktsinnet. Trädets närvaro vid min heminstitution Lux har lett till flertalet förstörda vårluncher. En inandning vid fel årstid får aptiten att försvinna snabbare än du hinner säga ”åh Gud”.
Under en sådan vårlunch, medan jag försöker svälja (min mat, vad annars?), märker jag att en vän har en liknande skamsen framtoning. Våra blickar möts. Jag vet att hon vet, hon vet att jag vet. Vuxna som vi är adresseras elefanten i rummet och vi inser sakta att de associationer vi gör skiljer sig åt.
För mig är doften skam. För henne, skam. Men även seger.
Man behöver inte ha en trippelmaster i psykologi för att förstå att olika tidigare erfarenheter producerar olika associationer. Skillnaden mellan våra erfarenheter är uppenbar: för henne har doften tillkommit tillsammans med någon annan – förhoppningsvis under en aktivitet lika njutbar för båda. För mig uppstår doften även (läs: ofta) under en soloaktivitet.
Liksom allt annat äckligt fascinerar detta mig, så jag gjorde lite efterforskning. Ni som rynkar på pannan: vänligen stig ned från era höga hästar! Jag har nämligen vetenskapligt belägg för min tes.
Jag mailade Bente Eriksen, föreståndare vid Botaniska trädgården i Lund. Bente menar att Castanea sativas spermaliknande doft är ett väldokumenterat fenomen inom naturvetenskapen:
”På 1920-talet analyserades spermans kemi. Något senare, kanske in på 1970-talet börjar det komma uppsatser om flugpollinerade växter och en gemensam nämnare är 1-pyrrolin som också finns i sperma.”
Det känns bra att ha vetenskapen på min sida. Men vet du vad det bästa är?
Nu kommer även du associera lundavåren med, just det, sädesvätska.
