I dagens Sverige är det möjligt att prioritera intresse framför nytta i sitt studieval, något som exempelvis tar sig uttryck i sånger om arbetslöshet. Men bakom lättsamheten inför den stundande arbetslösheten döljer sig privilegier, menar Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Alva Mårtensson.
På universitet runt om i världen finns mängder av utbildningar som saknar anknytning till specifika yrken. Människor som studerar medicin, datateknik eller juridik kan nog undra hur det kommer sig att en person väljer att studera samhällsvetenskap, eller ännu värre, humaniora.
Det är en fråga jag själv, som blivande freds- och konfliktvetare, ställer mig ibland. Det ligger något olycksbådande i att bli just en “vetare”. Dessutom är arbetslösheten bland akademiker rekordhög just nu, enligt Saco. Det uppstår därför en ambivalens i skärningspunkten mellan intresse för studierna och oro för framtida försörjning. En ambivalens som tar sig uttryck som en särskild jargong.
Denna jargong finns exempelvis bland studenter i samhällsvetenskap, och omstöper ångesten inför arbetslösheten till humor. Det finns till exempel en meme i Facebookgruppen “Lund’s Memeversity”, med bildtexten “what it feels like to study social science”. Bilden föreställer en cosplaygrupp som poserar med en skylt som lyder “we demand to be taken seriously”. Samma förhållningssätt går igen i en populär studentsång, med strofer som ”arbetslösheten, den förbereds”.
Vad säger denna lättsamma inställning till arbetslöshet om svenska studenter?
Ett enkelt svar finns att hitta i det svenska utbildningssystemets tillgänglighet. Utbildningen är gratis, det finns CSN-lån, och antalet högskoleplatser ökar. Det öppnar dörren för att välja studier som inte nödvändigtvis är de mest lönsamma, men som personen i fråga upplever som mest intressant. Fler får chansen att plugga, och fler tar den.
Ett annat perspektiv är att se valet av det mest lustfyllda alternativet som ett uttryck för samtida självförverkligande. Ett beslut om att minsann lägga allt sitt CSN på filosofistudier kan ses som att maximera den frihet som finns att tillgå i dag. Studievalet blir en symbol för ett motstånd mot samhällets krav på att alltid behöva vara bäst och tjäna mest. I stället följer filosofistudenten sin passion, radikalt obrydd om den framtida arbetsmarknaden.
Men mest av allt säger det nog att allvarliga ekonomiska trångmål faktiskt inte är en reell risk för många av studenterna på dessa utbildningar. Den relativt lättsamma attityden inför arbetslöshet är möjlig på grund av det sociala skyddsnätet, som man vet skulle fånga en vid ekonomiska svårigheter. Skyddsnätet består dels av vårt välfärdssystem, men också av klassbakgrund. Ju större ekonomisk trygghet du har desto större utrymme har du att ta karriärmässiga risker. Både praktiskt, som att föräldrarna kan finansiera kostnaderna för dina misstag. Men också psykiskt. Vetskapen om att pengar finns möjliggör själva tanken på att plugga något som inte leder till en säker inkomst.
Att studera vid universitetet är ett privilegium. Och att kunna välja utbildning fritt, än mer så.
När studenten sjunger sånger om arbetslöshet görs det därför med en visshet om att man egentligen inte behöver oroa sig. Eller så är det bara ett sätt för en stackars eldsjäl att hantera bördan av att följa sina drömmar inför en otacksam arbetsmarknad.
