På decenniets första rediga höstkväll välkomnas Lundgård in i värmen och bevittnar ett originellt och muntert hopplock av revyer.
Kvinnorna från Boelspexet skjuter från höften och levererar ett drygt dussin fristående revyer utan sammanlänkad handling, dock med en gemensam glättighet och kärlek till det teatrala. Med en sparsmakad scendekor får karaktärerna, tramset och sången stå i centrum.
Kvällen bjuder på ett virrvarr av upplevelser till temamusik lika levnadsglad som Cole Porter i sina bästa stunder. Karaktärer skiter till ljuva toner av Edvard Grieg, en talande hink framför en elegi, en Frank-Zappa-liknande bastande mansgris dricker öl och diskuterar penis-avgjutning, och ett par siames-tvillingar sjunger en hyllning till sitt förenade tillstånd. Till och med riksbankschefen Stefan Ingves kan få sina humorbehov tillfredsställda med ett antal torra ordvitsar om fiskar.
Det som möjligtvis sammanför en sådan brokig skara revyer är en återkommande strävan att göra narr av individer som genomgått målbrottet, alltså män. Men jämställdhetsministerns karaktäristiska grälsjuka har lämnats därhän. Här kan man vara seriös utan att vara tråkig.
Särskilt briljant i sammanhanget är revyn bestående av Henrik VIII:s döda fruar som kallar sig DFS – ”döda fruars sällskap”. Då som nu är det sannerligen inte helt lätt att vara drottning till en darrig snuskgubbe. På tal om drottningar visar ett gäng herrar också det bästa tillvägagångssättet att förgifta drottning Ulrika Eleonora. Lösningen blir att fylla en tårta med arsenik och kokain. Vi får hoppas att inga ryska spioner i publiken blev inspirerade.
Utöver att bli underhållen bär man med sig en insikt om att en sammanbunden handling ej behövs för att skapa en rolig tillställning, snarare tvärtom. Ett återkommande ombyte av karaktärer och intrig skapar ett tillspetsat ramverk kring varje revy och gör att spexarna ej kan ödsla några repliker på onödigt mellansnack. Tyvärr lider sången av en aning för dåliga mikrofoner, kanske dags att slå sönder spargrisen och cykla till Elgiganten.
I sann svensk patriotisk anda avslutar boelisterna med en hyllning till den forna östra rikshalvan Finland. Den gamla rektorn Boel Flodgren kan vara nöjd. Au revoir, bonne nuit.
Bästa replik: ”Typiskt honom att vara död och ändå stå i centrum”.
Roligast karikatyr: Kenta Gustavsson i en Gustav Vasa-frisyr talandes med typisk knivsöderslang.
Kvällens mest oväntade: En sjungande hink, gjord av zink.
