Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs tillhör undertecknade skribenter.
Två Uppsalastudenter riktar skarp kritik mot Folkhälsomyndighetens lokala coronarestriktioner.
I Folkhälsomyndighetens nya lokala råd för Uppsala skriver de ”De som vistas i Uppsala län uppmanas nu i möjligaste mån bara umgås med dem man bor tillsammans med.” Dessa lokala restriktioner verkar även kunna påverka Skåne framöver. Menar Tegnell & Company på fullaste allvar att vi som bor själva, vilket de flesta studenter gör, ska vara helt isolerade från samhället fram tills terminsslut?
Den enda sociala interaktionen vi har haft med våra studiekamrater inom universitetet har varit de fåtal fysiska seminarier som har erbjudits. Om råden nu appliceras i Lund som de redan gjort i Uppsala försvinner den sista möjligheten till social interaktion via universitetet. Många studenter har varken ett jobb att gå till på morgonen där vi kan träffa kollegor eller en familj att gå hem och umgås med. Vi bor helt själva på våra 12–18 kvadrat, och allt sker på distans.v
Om vi ska följa riktlinjerna, betyder det explicit ingen social interaktion alls för tusentals. Detta leder till att studenterna kommer att fylla denna sociala tomhet med andra aktiviteter under sämre förutsättningar än vad vi finner på universiteten, ofta i form av fester och dylikt. Festerna sker tyvärr ofta i små studentrum där smittan enkelt kan spridas, något som Uppsala universitet själva anser är fallet. Detta kan vara en anledning till att smittan nu sprids i studentstäder.
Man bör även belysa hur mycket mindre studenterna lär sig hemifrån. Det är många som har problem att hålla fokus under digitala moment, kvalitén på föreläsningarna förfaller starkt och man märker även att lektorerna inte tycker om denna form av undervisning. Detta leder till att studiemotivationen avtar, speciellt när man är isolerad. I sin tur leder detta till sämre studieresultat, vilket påverkar samhällets framtida kompetens.
Det känns ytterst godtyckligt och rakt av ignorant av Anders Tegnell att gå ut och säga att vi studenter bara ska umgås med de man bor tillsammans med, när majoriteten av studenterna bor ensamma. Folkhälsomyndigheten måste betänka den psykiska påfrestningen det innebär när man tar bort all möjlighet till social interaktion för de som bor ensamma, något som Uppsala universitet redan visat försämrats under pandemin. Vi måste belysa att folkhälsan handlar om mer än endast coronastatistiken.
Att den psykiska hälsan försämrats hos studenterna är knappast något vi hör om i media, i stället anklagas vi för att vara de stora bovarna i det hela. Vi människor är sociala djur som behöver social kontakt för att må bra. Att döma en människa till isolering, vilka de nya riktlinjerna gör, är ett straff som vanligtvis reserveras för disciplinära åtgärder inom fängelser.
Avslutningsvis varnar World Health Ogranization (WHO) för en “pandemiutmattning”. WHO rekommenderar att staten, i så stor utsträckning som möjligt, ska undvika att ändra människors levnadsvanor, medan risken för smittspridning fortfarande minimeras. Att utfärda tuffa rekommendationer kan ha en positiv effekt på kort sikt, men inte under en längre tidsperiod.
Linus Wahlberg
Simon Norin
Kultur- och samhällsanalysprogrammet vid Uppsala universitet
