Hur har skjutningarna som ägde rum i måndags påverkat de studenter som är på utbyte i Wien? Vi har talat med tre av de sju Lundastudenter som är på utbyte i Wien.
Kvällen den 2 november sköt en anhängare till Isis vilt omkring sig i centrala Wien. Fyra personer har avlidit och 24 personer skadades mer eller mindre allvarligt.
Natten mellan måndag och tisdag var sista chansen att gå ut på barer och dylikt då coronarestriktionerna skulle skärpas. Därför var det många som var ute på gator och torg den kvällen.
Lundastudenterna Victor Lagerfors och Michelle Atlas, båda 22 år, planerade en helkväll på olika uteserveringar och restauranger i Wien den kvällen.
– 20 minuter innan skjutningarna hade vi varit på Schwedenplatz, säger Michelle Atlas, som studerar maskinteknik, just nu på Tekniska högskolan i Wien.
Schwedenplatz är ett populärt område med många uteserveringar och barer, och det var alltså där skjutningarna ägde rum.
– Från början tänkte vi att det var ett mer riktat dåd, eftersom det skrevs att målet var en synagoga. Men sen förstod vi att det var mer spritt än så, säger Victor Lagerfors som studerar industriell ekonomi, även han för tillfället på Tekniska högskolan i Wien.
Efter skjutningarna uppmanades allmänheten att hålla sig inomhus. Michelle Atlas och Victor Lagerfors spenderade hela kvällen och natten på en schnitzelrestaurang, där de hade planerat att äta middag i goda vänners lag.
– Restaurangpersonalen drog ner persiennerna och låste dörren för att det skulle se ut som att restaurangen var stängd, säger Michelle Atlas.
– Vi var där inne mellan klockan åtta och sex på morgonen, säger Victor Lagerfors.
De uppskattar att ungefär fyrtio personer spenderade kvällen och natten på restaurangen.
– Vi spelade spel med varandra, någon la sig och sov, men det läskiga var att ingen på restaurangen hade en Iphoneladdare med sig. Så när mobilerna började dö så kunde man inte få mer information. Man fick skriva till mamma och pappa att ”allt verkar okej nu, men min mobil kommer dö”, säger Michelle Atlas.
Hon nämner också språkförbistring som ett problem i krissituationer.
– Vi är inte jätteduktiga på tyska, så när informationen och nyheterna började gå ut så var det läskigt att inte förstå vad som sades, man fick snällt be någon tysktalande att översätta, men det är inte säkert de översätter helt rätt. Nu var det tillräckligt lugnt för att det skulle fungera, men om det hade varit en ännu värre katastrof, vad hade hänt då? frågar hon sig.
Johan Larsson är 23 år och studerar femte terminen på kandidatprogrammet i ekonomi. I Wien läser han kurser i business management vid Wirtschaftsuniversität.
Även Johan Larsson hade planer på en utekväll den 2 november. Han berättar att han nåddes av nyheten via en gruppchatt, när han var på väg till Schwedenplatz för att dricka öl med några vänner.
– Strax därefter slutade spårvagnarna att gå. Det är egentligen lite sorgligt att beredskapen i Europa är och behöver vara så väldigt snabb. Det beror väl på att liknande saker händer då och då, säger han.
Han säger att han inte direkt blev chockad över det inträffade.
– Det känns som att det pågår ett lågintensivt krig mot friheten i Europa. Jag känner mig mest ledsen över att det fortgår.
Johan Larsson tycker att det känns hopplöst att man inte kan vara trygg att uttrycka sin religion, oavsett vilken religion det gäller. Hans största rädsla är att människor ska bli rädda och handlingsförlamade av det inträffade, och att det ska leda till en ökad polarisering.
– Jag var och handlade tidigare i dag och jag har aldrig sett så mycket poliser på en och samma plats. Jag hoppas att folk vågar fortsätta leva sina liv, säger han.
Samtidigt är han stolt över att Österrike och Wien ”studsar tillbaka” snabbt efter det inträffade.
– Det var en minnesstund på Schwedenplatz där dådet utfördes. Uppslutningen var stor trots corona. Mina tankar går till offrens anhörigas, säger han.
