Det här är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
Forskning fastslår att risken för fler pandemier bara ökar och att klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald är drivande faktorer bakom utvecklingen. Klimatomställning är lösningen om vi vill förebygga framtida utbrott, och här finns goda möjligheter för Lunds universitet att vara drivande.
Igår var det precis ett år sedan det första fallet av covid-19 konstaterades i Sverige. Helt plötsligt blev det som inte fick hända verklighet. Vi vet alla vad som följde, och jag tror inte någon är sugen på att göra om det i första taget.
Men som det ser ut nu kommer pandemier sannolikt bara bryta ut oftare, spridas snabbare och få mer förödande konsekvenser i framtiden. Åtminstone om vi ska lyssna till den rapport som the Intergovernmental Platform of Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES) släppte i somras. I rapporten beskrivs pandemier som covid-19 som ett symtom på ett och samma grundproblem – resultatet av hur vi människor interagerar med vår planet.
När vi avverkar oss längre och längre in i regnskogar, eller när den sista djungeln konverteras till jordbruk stöter vi på djurpopulationer som aldrig kommit i kontakt med människor tidigare. Djurpopulationer som mycket väl skulle kunna bära på nya SARS, Ebola- eller coronavirus.
Förhållandet mellan pandemi och miljö ger därför Lunds universitet (LU) mer än tillräckliga belägg för att genomföra drastiska åtgärder. Det handlar inte längre om abstrakta framtidshot, utan om direkt förödande konsekvenser för oss här och nu. LU visade prov på både flexibilitet och nytänkande när de under det gångna året ställde om hela sin verksamhet på bara några dagar. I ljuset av kopplingen mellan covid-19 och klimatkrisen finns det ingen anledning till varför de inte skulle kunna agera lika aggressivt och nytänkande även inför denna utmaning.
Det finns flera sätt som LU kan göra stor skillnad på. De har visat ambition ja, inte minst med sin nya hållbarhetsplan, men det är långt kvar. När restriktioner väl börjar lätta igen kommer det krävas aktivt arbete för att se till att institutionens utsläpp från in-och utrikesresor förblir på en miniminivå.
En del skulle kanske hävda att problemet ligger utanför universitets ansvarsområde – att det är Folkhälsomyndighetens och WHOs arena. Här resonerar vi annorlunda.
Klimatstudenterna begär inte att LU ska vara Folkhälsomyndigheten, eller att Renström ska bli vår nya Tegnell. Det vi begär är att universitetet bemöter klimatkrisen med samma allvar som man bemött coronautbrottet – att man inser hur kopplingen mellan klimat och pandemi motiverar ännu mer offensivt agerande för vår framtid. För till skillnad från covid-19 finns det inget vaccin i världen som hjälper när en planet har fått nog.
Ellen Casey,
Klimatstudenterna Lund
Artikeln har uppdaterats.
