Pandemin har tvingat universitetet till stora anpassningar. Stelbenta system har visat sig vara mer flexibla än väntat – ett uppvaknande som bådar gott inför framtiden.
Det senaste årets anpassningar har satt samhällets flexibilitet på prov. Gamla förhårdnade metoder och principer har fått mjukas upp i Folkhälsomyndighetens nationella fotbad. Inom akademin fick campusbedrivna aktiviteter över en natt omdirigeras till den digitala världen. Utmaningarna till trots är svenska studenter i allmänhet nöjda med hur lärosätena har hanterat omställningen, enligt en rapport från SFS (“Hur påverkar coronapandemin studenterna?”, december 2020).
Anpassningarna har således inte bara inneburit påfrestande svårigheter. De har också möjliggjort stora justeringar i till synes orubbliga system.
Ett exempel är läkarstudenternas terminstentor, vilka alltid innebär stor stress. För det första är det just terminstentor, alltså står många högskolepoäng på spel. För det andra kan en misslyckad tenta spärra åtkomsten till kommande terminer. Dessa två omständigheter är svåra att åtgärda. Däremot finns en tredje stressfaktor som faktiskt kan revideras: tiden mellan ordinarie skrivtillfälle och omtenta, som kan sträcka sig upp till två månader. Hela förra terminens kunskaper ska då behållas i huvudet samtidigt som nästa termin dundrar på som ett godståg, vilket kan upplevas övermäktigt.
Under pandemin har de flesta av läkarprogrammets tentor förlagts online, men på grund av brister i rättssäkerheten är denna lösning suboptimal. Således fick Medicinska fakulteten dispens för genomförandet ett antal särskilt viktiga salstentor. Lundagård rapporterade (25/1) om att ett femtiotal studenter lämnade in en namnlista till programansvarig i protest mot beslutet. Studenterna var oroliga för att smittas vid provtillfället, eller för att insjukna innan provtillfället och behöva vänta till omtentan i mars.
Här kommer den potentiella revideringen in. I en annan rapport från SFS (“Högskolan kommer inte vara sig lik”, december 2020) rekommenderas lärosäten att erbjuda utökade möjligheter till omtenta i nära anslutning till det ordinarie skrivtillfället (när digital examination inte är ett alternativ). Vetskapen att det kommer fler chanser underlättar för studenterna att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Tyvärr infördes inga extra omtentor för läkarprogrammet. Det ordinarie skrivtillfällets exklusivitet bidrog i vanlig ordning till stress, men ledde i detta fall även till ökad risk för smittspridning. Den 22/1 rapporterade Lundagård att en läkarstudent sannolikt bedömts ha varit smittsam vid skrivtillfället.
Stora omvälvande händelser tenderar att synliggöra nya lösningar. Frågan om omtentor på läkarprogrammet må vara gammal skåpmat, men i ljuset av det gångna årets anpassningar känns det inte orimligt att frågan kan omprövas. Med studenternas önskemål som vägvisare kan universitetet framöver, stärkta av sin handlingskraft och flexibilitet under pandemin, ta sig an brister med ny kraft. Pandemin har – för att citera ur Paradise Hotel – rört om i grytan. Och det var välkommet.
