Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribenternas egna.
Malmö universitet och Lunds universitets rektor Erik Renström gör rätt när de sätter den akademiska friheten i främsta rummet, menar företrädare för Konservativa föreningen vid Lunds universitet i samband med rasismbråket på Malmö universitet.
De senaste veckorna har den eskalerande konflikten på masterprogrammet i sexologi vid Malmö universitet rönt uppmärksamhet. Händelseförloppet är ganska typiskt, och går i korthet ut på att ett antal studenter framfört klagomål mot en lärare, eftersom denne i diskussions- och undervisningssyfte lyft fram exempel på rasistiska sexuella stereotyper. Unikt i det här fallet är dock att Malmö universitet inte tillmötesgått studenterna, utan tvärtom avvisat deras krav och till och med hotat med disciplinära åtgärder. Igår nådde konflikten högsta akademiska nivå, då Erik Renström och Kerstin Tham (rektor för Lunds respektive Malmös universitet) gemensamt gick ut med en debattartikel i Sydsvenskan, vari de båda rektorerna kritiserade de allt hårdare politiska påtryckningarna mot universiteten.
Inledningsvis vill vi i Konservativa Studentföreningen uttrycka vårt helhjärtade stöd till Malmö universitet, som genom denna prövning varit en förebild för åtskilliga andra svenska lärosäten – däribland LU. I stället för att villkorslöst kapitulera inför den vaga kränkthetens framryckning, prövade Malmö universitet substansen i den framförda kritiken. När den visade sig vara bristfällig så slöt lärosätet helt korrekt upp bakom läraren, och nobbade studenternas obefogade krav. Samtidigt hindrades inte studenterna från att framföra sina synpunkter; utan först då studenterna började störa undervisningen gick universitetet ut med en varning.
Yttrandefriheten utgör grundval för en fri akademi. Vi vill därför särskilt klargöra att yttrandefrihet naturligtvis inte innebär en rätt att i varje sammanhang och ögonblick omedelbart ge uttryck för sina åsikter. Om studenterna faktiskt stört undervisningen i linje med vad universitetet påstår (vilket vår förening just nu är i färd med att utreda genom att begära ut allmänna handlingar i ärendet) så utgör yttrandefriheten självfallet inget hinder mot att tillrättaföra dem.
Sexologiaffären utgör samtidigt en del av ett större problem, och i stort sett delar vi rektorernas syn. Akademien står idag inför påtryckningar från alla håll. Hotet kommer enligt vår uppfattning primärt från regeringen, som bl.a nyligen lagt fram ett förslag om att införa en paragraf om “värdegrund” i högskolelagen, och dessutom sedan länge tvingat på akademin en djupt politiserad jämställdhetsintegrering. Samtidigt vore det dock lögn och hyckleri att förneka existensen av en minst lika klåfingrig höger, vars svar på vänsterns politisering är att göra samma sak fast högerifrån. Båda dessa strömningar måste bekämpas om vi ska kunna bevara yttrandefriheten, lärofriheten och forskningsfriheten vid universiteten.
Sist och slutligen vill vi återigen framhäva vår beundran för Malmö universitets hantering av sexologiaffären. Det är balsam för själen att ett universitet för en gångs skull inte viker ned
sig, utan vågar försvara den akademiska friheten. Malmö universitet har visat hur en slipsten ska dras – och vår förhoppning är att artikeln i Sydsvenskan signalerar Erik Renströms vilja att följa Malmös exempel.
Aaron Milz, ordförande för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Erik Golovtchenko, vice ordförande för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Johannes Norrman, styrelseledamot i Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Samar Kurdi, styrelseledamot i Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Jens Persson, styrelseledamot i Konservativa föreningen vid Lunds universitet
