Erla S. Haraldsdóttir
Övergångar
20/3 – 20/4 2021
Domkyrkans krypta
Sommaren 2017 välkomnade Lunds domkyrka den isländska konstnären Erla S. Haraldsdóttir för första gången, med utställningen Genesis. Verken tog avstamp i Bibelns skapelseberättelser, med formmässig inspiration från en serie medeltida isländska teckningar. I år intar Haraldsdóttir återigen kryptans dunkla salar, och presenterar en utställning med ytterligare konstnärlig fördjupning i den bibliska visuella symboliken.
Övergångar skulle ha ägt rum förra året, men var tvungen att skjutas upp under rådande omständigheter. I dagsläget välkomnar Domkyrkan åtta besökare åt gången in i lokalerna, för att minska risken för smittspridning.
I Övergångar utgår Haraldsdóttir på nytt från den bibliska symboliken, med figurativa oljemålningar av klassiska figurer så som duvan och lammet. Konstnären har också integrerat det bibliska i sin metod, genom att använda skapelseberättelsens sju dagar som ett verktyg för att generera en konstnärlig process. Inspiration har också hämtats från en författarmetod, som genom en uppsättning strikta regler och begränsningar i skrivandet försöker frammana texten. På en liknande vis har Haraldsdóttir skapat utifrån en uppsättning regler om komposition och format. Varje målning består av grund, luft och symbol. I målningen Helga med duvor finner vi den vita duvan mot en bakgrund av månupplyst nattljus, och undertill ett landskap skiftande i brunt och grönt.
I sin process har Haraldsdóttir också tagit vara på både platsen och tiden. Utställningen är sammansatt unik för kryptans salar, och konstnären hade rummet i åtanke under hela utformningen. Målningarnas avlånga format passar väl in under väggarnas valv, som inkapslar verken i naturliga ramar. Den religiösa tid under vilken utställning äger rum har också betydelse. Under perioden mellan fasta och påsk blir kryptan årligen en plats för omvandling och övergång. Kryptan representerar Kristi grav, och under påskaftonsnatten återuppstod Jesus enligt den bibliska berättelse. Därmed befinner sig verken både i samma fysiska och existentiella rum som påsken. För Haraldsdóttir vittnar också kryptans romerska arkitektur konkret om övergångarna, i hur pelarna och valven skogsliknande former påminner om växtlighetens förlopp.
Det är inte första gången kryptan fungerat som utställningslokal; sedan 1996 har domkyrkokaplanen Lena Sjöstrand arbetat med konstprojekt och utställningsverksamhet. Denna typ av platsspecifika konstprojekt som Domkyrkan har sysslat med har en spännande roll i utforskningen av konstens relation till kyrkorummen och deras religiösa praktiker, och av kyrkan relation till konsten. Inte minst för att Domkyrkan själv är som ett konstverk, och dess praktiker ofta är konstnärligt gestaltande genom bland annat musik, arkitektur och bild.
Vissa av Haraldsdóttirs målningar har möjliga intressanta dubbelbetydelser. Såret i himlen, exempelvis, föreställer en stillsam gata upplyst av en sårliknande krater i himlen. I Bibeln är just såret återkommande – bland annat som en symbol för igenkänningen, då aposteln Tomas vägrar att tro på att Jesus lever förens han fått sticka fingret i hans sår. Såret som uppstår när Jesus hänger på korset är också enligt Bibeln kyrkans födelse. Sårets simultant nedbrytande och uppbyggande sidor kan på ett personligt plan också avbilda trauma eller sorg, visualiserat i Såret i himlen som en överhängande sårbarhet.
I övrigt finns det dock en viss övertydlighet i målningarnas figurativa avbildande, och vissa av illustrationerna reduceras till just det – illustrationer. Det gäller framförallt de mindre målningarna, så bara rymmer sin symbol. Några av de större formaten, såsom Såret i himlen, ger dock betraktaren större möjlighet att bortse från det skenbart didaktiska i symboliken, och göra en friare tolkning.
