Lunds universitets rektor Erik Renström svarar på debattinlägget skrivet av Elias Nilsson, ordförande för studentföreningen Ateneum.
Hela världen har under ett års tid försökt undvika smittspridning av covid-19 med hjälp av olika metoder. Ingen har facit i hand på hur detta bäst låter sig göras och olika regeringar har fattat olika beslut baserat på den lilla information som funnits/finns. Vissa länder har haft total nedstängning, andra delvis öppet.
Forskare har under året arbetat med att ta fram kunskap om det, fram tills för bara drygt ett år sedan, okända viruset. Att unga vuxna och barn inte tillhör den grupp som drabbas värst av covid-19 är en sådan kunskap som framkommit.
Precis som artikelförfattaren skriver grundar sig alla beslut, särskilt de som fattas under stor osäkerhet, på avvägningar. Fysisk distansering bidrar till lägre smittspridning i samhället men ett nedstängt samhälle kan få negativa effekter på ekonomi, arbetsmarknad och för människors psykiska hälsa.
Jag har full förståelse för studenters vemod när den korta period som stuentlivet varar inte blir fullt så rik och rolig som man hade sett fram emot. Och jag är lika övertygad som artikelförfattaren om vikten av det sociala umgänget för människors personliga utveckling och lärande och för ungas möjligheter att knyta vänskapsband och relationer.
När universitetet under året har fattat beslut om distansstudier och hemarbete har just studenternas och de universitetsanställdas psykiska hälsa varit ett stort orosmoment och något som vi ständigt har haft i åtanke. För att visa hur viktigt vi tycker att ett levande studentliv är har universitetet stöttat nationerna med sammanlagt flera miljoner kronor. Nationerna behöver klara livhanken under pandemin och åter kunna leva upp när det sociala livet kan återgå till mer normala former. Så fort vi ser att det finns möjlighet kommer vi att öppna för mer campusundervisning igen.
Universitetet är en del av samhället i stort. Här finns inte bara studenter utan också flera tusen anställda och 85 procent av dessa arbetar hemifrån under vårterminen. Med tiden kommer vi att se vilken effekt det får, men under tiden är det allas vårt ansvar att bidra till att undvika smittspridning på arbetsplats och studieplats. Det handlar inte bara om att skydda riskgrupper utan också om att säkra vårdresurserna så de räcker till alla som behöver tillgång till dem, oavsett ålder och oavsett om det gäller för covid-19 eller andra sjukdomar.
Universitet och högskolor i hela landet har tagit ett stort ansvar under pandemin. En total nedstängning av hela universitetssektorn var snubblande nära men kunde undvikas genom att vi visade att smittspridningen kunde hanteras med mer avvägda åtgärder. Under det gångna året har lärare och studenter visat en imponerande förmåga att anpassa sig till en ny verklighet, men det har förstås haft sitt pris.
De konstruktiva lösningar som artikelförfattaren föreslår – att i möjligaste mån kunna kombinera campusundervisning och digital undervisning – har vi delvis använt både före och under pandemiåret och är en undervisningsform som vi kommer att utveckla än mer framöver. Denna så kallade hybridutbildning är här för att stanna och är en del av universitetets omställning mot mer digitala undervisningsformer.
Liksom artikelförfattaren anar jag ljuset i tunneln. Det blir roligare! Och jag är säker på att studenter kommer att kunna sjunga om studentens lyckliga dagar igen utan att känna att det skorrar falskt. Vi längtar alla dit!
Erik Renström
Rector Magnificus Lunds universitet
